Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säljas i Europa. Då bildades 1605 det
s. k. Londonkompaniet, hvars uppgift var att befordra
kolonisationen i dessa sydligare trakter. Samma år
uppstod äfven Plymouthkompaniet för kolonisering af
det nordligare området. Dock blefvo de religiösa
förhållandena i moderlandet af större betydelse
för denna sak än kompaniets verksamhet. De med den
engelska statskyrkans läror missnöjda puritanerna
voro i England utsatta för grymma förföljelser,
hvilka förmådde en del af dem att söka en fristad
i den nya världen. Ar 1620 for därför en skara
puritaner dit öfver och grundade ett nybygge
i Massachusetts. Härifrån utbredde de sig till
kringliggande områden, och hela det land, där de
slogo sig ned, kallade de Nya England, ett namn,
som än i dag användes om unionens fem nordöstra
stater. Söder härom hade holländarne, såsom vi
redan nämnt, anlagt kolonien Nya Nederland, hvars
hufvudort var Nya Amsterdam vid Hudson; och söder
om denna grundade svenskarne vid Delaware-flodens
mynning Nya Sverige (1638), hvilket dock eröfrades af
holländarne 1655. Emellertid måste dessa redan tolf år
därefter afstå Nya Nederland till engelsmännen genom
freden i Breda (1667), hvarefter detta land delades
i kolonierna New-York, New-Jersey och Delaware, och
staden Nya Amsterdam fick namnet New-York. I samma
trakt bildade kväkaren WILLIAM PENN är 1681 den efter
honom uppkallade kolonien Pennsylvania.
I den sydligare delen af kustområdet uppstodo redan
vid midten af 1600-talet de nya kolonierna Maryland,
norr om Virginia, samt Carolina söder om samma
land, och än längre i söder öppnade filantropen
JAMES OGLETHORPE år 1732 en fristad för skuldsatte
engelsmän i den efter Georg II uppkallade kolonien
Georgia. På detta sätt egde engelsmännen hela området
från det spanska Florida i söder till det franska
Acadien i norr. Detta senare land blef dock vunnet
från Frankrike genom freden i Utrecht (1713) jämte
New-Foundland, som fransmännen kallade Terre neuve,
och Hudson-bay-länderna, och genom freden i Paris 1763
togs äfven Canada och Louisiana öster om Mississippi
samt Florida.
De engelska kolonisterna hafva dock ej haft stort
intresse för upptäcktsresor i det inre landet, och
långt in på 1700-talet visste man nästan ingenting
om hur landet såg ut väster om Alleghanybergen. Den
första noggrannare skildringen af dessa trakter
gjordes af Linnés lärjunge finnen PER KALM, som
reste i Nord-Amerika 1748–51 och skref en vidlyftig
berättelse om sin resa, ehuru blott tre af de sju
delarna blefvo tryckta[1]. Efter honom följde BERTRAM
(1751), BURNABY (1759) och HUTCHINSON (1769), men
i det hela taget kan man väl påstå, att det inre
Nord-Amerika först under vårt århundrade genomforskats
i sammanhang med, att unionen småningom utsträckt sitt
område ända till Stilla hafvets strand. Klippbergen
öfvergingos först af W. CLARKE och M. LEWIS
(1804–06), hvilka äfven upptäckte Missouris källor
och framträngde till Stilla hafvet [2]. Rocky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
