Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land och den 12 febr. till Drottning Charlottes sund
på Nya Zeeland. På vägen härifrån genomforskade han
närmare Hervey eller Cooksöarna, öfver hvilka en
noggrann karta uppgjordes[1] samt Australöarna, där
han besökte Tubuai, och kastade den 12 aug. ankar
vid Tahiti. Det var först den 8 dec. 1777, som
han lämnade Vänskapsöarna för att segla mot Stilla
Oceanens nordligare trakter. Natten mellan den 22 och
23 dec. passerades ekvatorn (156° 45’ v. Gr.) och
på juldagen upptäcktes en ö, som fick namnet Julön
(Christmas Island[2] (1° 59’ n. br. 157° 30’ v. Gr.);
den var obebodd. Några veckor senare såg man åter land
och ankrade den 20 jan. 1778. Infödingarne talade
till Cooks förundran samma språk som på Tahiti,
och hade kännedom om järn, för hvilken metall
de ägde två namn[3]. Denna
ö kallade infödingarne Atooi[4],
det var densamma som nu heter Kauai. Ett
stycke västligare sågs en annan ö Oneeheow den
n. v. Niihau. Cook kallade ögruppen Sandwichöarna
efter en af amiralitetslorderna. Deras antal hade
han ej tid att närmare undersöka. Utom de båda
nämnda såg han äfven Oahu samt två af de mindre,
men fortsatte redan den 2 februari mot nordost till
Amerikas kust. Denna nåddes den 7 mars 1778 på 44°
33’ n. br.[5],
sålunda i närheten af Kap Blanco. Han
följde den mot norr till Nootka-sundet på Vancouvers
ö, där han inlöpte dels för att hvila besättningen,
dels för att reparera åtskilliga skador, som skeppen
lidit under en svår storm. Infödingarna tillströmmade
i stor mängd, och med dem inledde Cook fredliga
förbindelser. Han lämnar också en intressant skildring
af deras lefnadssätt, hus och redskap samt en liten
ordlista. Strax sedan han afseglat från Nootka-sundet,
drefvos fartygen af en storm från kusten, hvilken
de sedan återfunne på 55° 20’. Sålunda blef här en
lucka mellan nyssnämnda bredd och 50°, som icke kunde
undersökas. Cook passerade ingången till Sitka-sundet,
där Mont Edgecumbe höjde sig öfver andra
bergskullar[6],
samt Cross-sundet. Bergen voro här höljda i snö
från toppen ända till hafskusten utom på några få
ställen, där träd växte. Han såg ett högt berg,
som han kallade Fairweather samt sedan Berings Elias
berg. Söder om detta kallade han en vik Bering bay
(Yakutat). Härifrån tog kusten en allt västligare
riktning. Han inträngde i Prins William-sundet
samt kom den 25 maj till inloppet af Cooks river
(Cooks sund), hvarest han letade en genomfart ehuru
fåfängt[7].
Kadiak-ön synes Cook hafva tagit för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
