Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du Haldes verk icke blef fullständigt öfversatt
till engelska. Ett omslag i detta afseende medförde
en ambassad, som 1792 afsändes till Peking under
ledning af lord MACARTNEY. Berättelsen om denna,
som var författad af GEORG STAUNTON, har först väckt
engelsmännens intresse för österns stora land, af
hvilket de under vårt århundrade hafva förstått att
draga större nytta och vinst än något annat folk.
Slutligen må här påpekas, att det svenska ostindiska
kompaniet, som bildades 1731 och formligen upplöstes
1813, genom sina många expeditioner till Kanton gjorde
Kina mer kändt i vårt land. En frukt af dessa svenska
resor voro de reseberättelser och skildringar af Kina,
som utgåfvos af Osbeck, Torén och Ekeberg, men hvilka
i fullständighet icke gå upp mot Chr. Henr. Braads
aldrig tryckta anteckningar.
Japan. Den portugisiska äfventyraren FERNÃO
MENDEZ PINTO hade jämte två andra portugiser år
1542 besökt Japan, där de tre »sydbarbarerna»
(nan-ban, japanesernas namn för portugiserna)
blefvo väl mottagna, men en af portugisiska köpmän
med anledning af Pintos berättelser strax därefter
utrustad handelsexpedition dit misslyckades. Det var,
som ofvan nämnts, först jesuiten FRANS XAVIER, som
från sin vistelse i landet (1549–1550) gaf närmare
upplysningar därom i sina Epistolæ japonicæ. Efter
honom kommo andra missionärer, och deras verksamhet
bar en sådan frukt, att efter två årtionden öfver
30,000 japaneser voro kristna, och år 1581 räknade
jesuiterna deras antal till 150,000; då funnos
öfver 200 kyrkor i landet. Flera af storvasallerna
(daimio) slöto sig till den nya läran. Orsaken
till denna kristendomens raska utveckling låg
hufvudsakligen i jesuiternas öfverlägsna skicklighet,
men äfven i den katolska ritualens många likheter
med den buddhistiska. Jesuiterna förstodo att här
liksom i Kina lämpa sig efter folklynnet, och de
berättas ofta hafva framställt den heliga skrifts
berättelser genom teaterföreställningar i kyrkorna,
hvilket slog mycket an på japaneserna. Äfven de
portugisiske köpmännen mottogos välvilligt af dessa,
som gärna önskade köpa de nya europeiska varor, de
medförde, särskildt skjutvapen. Det var inom några
daimiodistrikt på Kiusiu, som kristendomen hade
sitt fastaste bålverk. Men förhållandena ändrades
snart. Genom inbördes krig störtades en af de kristna
daimio och en rikt begåfvad uppkomling TOYOTOMI
HIDEYOSHI eller TAIKÔ-SAMA, tillvällade sig makten,
samt påbjöd i juli 1587, att alla jesuiter inom tjugu
dagar skulle lämna hans land. Detta exempel följdes
på andra håll, och en blodig förföljelse började,
som dock icke förmådde förminska de kristnes antal,
hvilket tvärtom skall hafva årligen ökats med 10,000
nyomvända. Möjligtvis skulle den gamla toleransen
åter hafva vunnit terräng, om ej här liksom i Kina
andra ordnar särskildt franciskanerna trängt in och
förstördt de smidiga jesuiternas planer. Genom deras
opolitiska uppträdande mot Taikô-sama retades denne
till nya förföljelser (1597), och dessa fortsattes
äfven efter hans död. De kristna prästerna förklarades
1614 för landets fiender och blefvo bortsända, och då
några i hemlighet återvände blefvo de dödade; på samma
sätt förföljdes öfriga kristna, och är 1637 dödades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
