Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man styrde nu under stark ostlig vind mot väster,
passerade den 14 (25) juli Kadjaköarna, därefter
Alaska halfön. I början af augusti utbröt en stark
västlig storm, som dref det lilla fartyget redlöst
omkring och tvang dem att uppgifva försöket att
fortsätta kartläggningen samt att i stället sätta
kurs hem till Avatscha. Men som vattenförrådet
var nära slut och motvinden gjorde resan mycket
långsam, måste man åter söka land, och d. 19 (30)
aug. kastades ankar utanför en liten öde ögrupp,
som efter det här aflidna första offret för skörbjug
fick namnet Schumaginöarna. Bering själf var nu så
sjuk, att han icke kunde stå upprätt, och en mängd af
besättningen led också af sjukdomen. Befälet öfvergick
i följd häraf till hans närmaste man löjtnant WAXEL,
hvilken dock icke ägde nödig energi att reda sig i den
nästan förtviflade belägenheten. Däremot lyckades det
Steller att genom antiskörbjugörter, som han fann på
öarna, något förbättra Berings tillstånd. I början
af sept. seglade man vidare, alltjämt under dåligt
väder, tjocka och motstormar. Härunder upptäcktes
Aleuterna. I flera månader kastades fartyget planlöst
omkring i hafvet mellan Alaska och Kamtschatka,
medan sjukdomen allt våldsammare rasade ombord
samt tågvirket och seglen blåste sönder. Slutligen
den 26 okt. (5 nov.) hamnade man vid en stor ö,
Beringsön, hvilken jämte den östligare liggande
Kopparön bildar de äfven efter Bering uppkallade
Kommendörsöarna. Lyckligtvis fann man här en stor
rikedom på sjödjur, hvilka kunde tjäna till föda,
såsom hafsuttern, den nu utrotade sjökon (Rhytina
Stelleri) m. fl. sälarter. Utan denna tillgång
på animalisk föda skulle expeditionen, som måste
kvarstanna här, sedan skeppet af en storm krossats
mot stranden, hafva gått spårlöst under. Här afled
Bering den 8 (19) dec. 1741 och större delen af
besättningen var äfven död, då man i augusti följande
år på ett af spillrorna från det gamla fartyget byggdt
nytt lämnade ön. De öfverlefvande ankommo efter elfva
dagars resa till en hamn på Kamtschatka[1].
Tschirikov hade efter skilsmässan frän Bering hållit
kurs mot öster och nådde i midten af juli Amerikas
kust vid 56° n. br., sålunda vid Prinsen af Wales
ögrupp. Här förlorade han sina båda skeppsbåtar,
hvilka sändts i land, men sannolikt tagits af
infödingarne, som dödade deras besättningar. Till
följd häraf blef det honom omöjligt att vidare
landa, hvarför han efter att hafva följt kusten en
sträcka mot norr, styrde tillbaka till Kamtschatka,
dit han ankom efter en mycket lång och svår resa,
under hvilken 21 man omkommo i skörbjug, bland dem
de la Croyère.
Genom dessa båda resor hade Amerikas läge i
förhållande till nordöstra Asien blifvit kändt samt
Alaska halfön och Aleuterna upptäckts.
Resorna i det inre Asien. De vetenskapliga
forskningarna i det inre Sibirien utfördes af Gmelin,
Müller och Steller, ehuru äfven de la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
