Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STROGANOV, hvilka år 1558 af tsar Ivan IV fingo ett område
af 146 verst öde jord vid Kamas stränder. De lockade
till sig äfventyrare från Ryssland, började bearbeta
Urals malmfyndigheter, anlade en liten stad, Kankor,
(Kungur) samt några skansar och skaffade sig en
liten armé för att försvara sina anläggningar
mot de i Asien kringströfvande tartarerna[1].
Till befälhafvare öfver dessa trupper utsågs en kosack
Irmak Timofejevitch, hvilken år 1580 i spetsen för
850 man öfvergick Ural och eröfrade tartarkhanatet
Sibir, så kalladt efter sin hufvudstad, som låg på
Irtysch östra strand i närheten af det n. v. Tobolsk,
som grundades 1587. Efter Sibir har landet fått
sitt namn Sibirien. Utefter de stora vattenvägarna
framryckte nu ryssarna mot öster. I slutet af
1500-talet hade kosackerna redan bemäktigat sig större
delen af Irtysch-Obs flodområde, och sobeljägare
hade framträngt mot nordost till floden Tas. Här i
landets nordligaste trakter gick sedan förtruppen af
de ryska utvandrarne öfver Tas, Turuchansk, Jakutsk,
Kolyma, Anadyrsk, säkerligen till följd däraf,
att folken häruppe ägde minsta motståndskraften
mot ryssarna[2]. Men
i söder gick framträngandet föga
långsammare. År 1604 anlades Tomsk; sex år senare
stod man vid Jenissej, där först staden Turuchansk
grundades, sedan Jenissejsk (1619) och Krasnojarsk
(1627). Samma år nåddes Lena (1627), vid hvilken
Jakutsk anlades 1632. Härifrån var vägen ej lång till
Ochotska hafvet, dit IVAN MOSKVITIN framträngde 1639,
sålunda icke fullt 60 år, sedan Ural först öfvergåtts.
Men det var ej blott mot öster dessa ryska
»conquistadores» sökte komma, äfven mot norr och söder
banade de sig väg. Redan 1610 hade de på båtar utför
Jenissej sökt nå Ishafvet, men hindrats af is. År
1636 utsändes från Jenissejsk kosacken ELISEJ BUSA
för att undersöka de floder, som längre bort utfalla
i Ishafvet. Han kom först till Lenas västra mynning,
därifrån till Olenek, samt följande ar sjövägen
till Jana-floden, där han gjorde bekantskap med
jukagirerna. Samtidigt framträngde IVANOV POSTNIK
från landsidan till Indigirka. Några år senare synes
Kolyma hafva blifvit upptäckt. Här fingo de höra talas
om en stor ö, som skulle ligga i Ishafvet, möjligen
Ny Sibiriska öarna eller Wrangels land samt om en
stor flod i öster (Anadyr). Dessa underrättelser
föranledde flera sjöfärder utefter ishafskusten
(1646–48), hvilka utgingo från Kolyma och hvilkas
namnkunnigaste deltagare var kosacken SIMEON
DESCHNEV. Denne passerade 1648 udden Serdze-Kamen
och kom genom Beringssund till Anadyr. Men denna
viktiga upptäckt, »den viktigaste sedan 1492»[3],
hvilken visade att gamla och nya världen voro skilda
från hvarandra, förblef okänd, ända till dess Bering
redan genomseglat sundet.
Äfven till Sibiriens sydligare trakter
och Central-Asien kommo de djärfva ryska
pioniererna. Redan 1616 afgingo från Tomsk sändebud till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
