Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grönland hänga ihop med norra Europa, såsom Zieglers
karta visar. Men så utkommo Herbersteins anteckningar
om Ryssland, hvilka icke kände någon dylik
landförbindelse utan tvärt om talte om segelfarter
i norra Ishafvet från Ryssland till Norge[1].
Detta jämte en ännu märkligare uppgift hos Herberstein,
nämligen att Cathay låg strax öster om Ural, synes
hos den projektrike Sebastian Cabot hafva på en gång
framkallat tanken, att man norr om Europa och Asien
med lätthet skulle kunna framkomma till Kina. Med
den auktoritet och den energi, som han ägde, var det
honom icke heller svårt att sätta i gång ett upptäckts
företag åt detta håll. År 1553 bildades ett bolag
under det egendomliga namnet Mystery, Company and
Fellowship of merchant adventurers for discovery of
unknown lands. hvars ständige ordförande blef Cabot,
och detta utsände samma år en expedition att söka
den nordöstra genomfarten.
I detta företag deltogo tre skepp under öfverbefäl
af sir HUGH WILLOUGBY, som var hela expeditionens
chef[2]. Ett af de öfriga fartygen fördes af RICHARD
CHANCELLOR, med hvilken som närmaste man följde
STEPHEN BURROUGH. Den 10 maj utseglade man från
Themsen, den 27 juli nådde man Lofoten, men i
midten af augusti dref en svår storm fartygen från
hvarandra. Willougbys eget fartyg Bona Esperanza
samt det minsta Bona Confidentia drefvos långt åt
öster samt träffade den 14 augusti ett öde land på,
såsom man beräknade, 170 sjömil n. o. om Senjen och
på 72° n. br., troligen Kolgujew eller sydvästra sidan
af Novaja Semlia[3]. Därifrån vände man tillbaka och
uppnådde slutligen i midten af september ett öde land,
där man dock fann en god hamn. Detta var den lilla
floden Arzina (nu Varsina) på Murmanska kusten vid 68°
20’ n. br. Här slog man nu upp sitt vinterläger, men
våren upplefde ingen, ty under vintern omkommo alla,
helt visst minst 100 man, af köld och hunger. Ryska
fiskare hittade sedan skeppen, liken, en dagbok och
Willougbys testamente, som var uppgjordt i januari,
samt förde det till London (1555).
Helt annorlunda gick det för det tredje fartyget
Edvard Bonaventura, som fördes af CHANCELLOR och i
Stephen Burrough hade en ovanligt skicklig pilot. Det
höll sig under stormen närmare den norska kusten,
som det följde mot nordost, samt kringseglade Nordkap,
som just af Chancellor fick detta namn, och kom ut i
Ishafvet till 77° å 78° bredd mellan Spetsbergen och
Novaja Semlia. Härifrån fördes Chancellor af samma
stormar, som drefvo Willougby till Kolahalfön ned i
Hvita hafvet, där han påträffade fiskare, som lotsade
hans fartyg till mynningen af Dvina. Det öppnades
nu en vänlig förbindelse mellan engelsmännen och
ryssarna; Chancellor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
