Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de fått göra i Tsuen-tshóu vid Fukiansundet; äfven här
öfverföllos de, och af 500 portugiser undkommo endast
30 döden (1549). Emellertid lyckades det dem att på
1530-talet åter inleda handelsförbindelser med Kanton,
hvars invånare hade fördelar af denna handel. Redan
1537 hade de tre små faktorier vid Sikiangs mynning,
och af dessa blef det på Macao på grund af sitt
lämpliga läge snart det viktigaste, som drog till sig
rörelsen från de båda andra. Portugiserna förvärfvade
sig på denna halfö vissa friheter, såsom rätt att
bygga hus m. m. och än i dag betrakta de staden jämte
dess omgifning som sin besittning[1].
Från Ning-po skola portugiserna år 1542 hafva kommit
till Japan, enligt uppgifter hos en mycket opålitlig
resenär FERNÃO MENDEZ PINTO, om hvars reseskildring
Richthofen säger att den är »ett haf af lögner, i
hvilket man finner enskilda öar af sanning»[2]. Pinto
tillägnar sig för öfrigt själf äran af att hafva
upptäckt detta land[3] Någon närmare kunskap om Japan
erhölls dock först genom den berömde jesuitmissionären
FRANS XAVIER, som där tillbragte åren 1549 till
1551, ehuru han ej kom norr om Nippon. Äfven i Kina
sökte Xavier intränga, men dog redan 1552 på ön
Tamao. Efter honom gjorde dominikaner, franciskaner,
augustiner och kapuciner liknande försök, men de
kristna voro genom portugiserna så misskrediterade,
att de knappast kommit längre än till kusten. Den
förste, hvilken vunnit någon afsevärdare framgång
var den italienske jesuiten MIGUEL RUGGIERO, som
1579 kom till Macao och 1581 till Kanton, där han
följande år uppsöktes af sin mer betydande landsman
och ordensbroder MATTEO RICCI, en af de förnämsta
gestalterna i österns missionshistoria. Denne lärde
sig kinesiska och reste klädd som buddhistisk präst
eller som kinesisk lärd till landets inre delar samt
vann allas hjärtan genom sin älskvärdhet och sin
smidighet. Som bevis på denna senare egenskap må
nämnas, att då han fann, att kineserna i synnerhet
togo anstöt däraf, att han icke ville veta om ankulten
och vördnaden för Confucius, så lät han dessa båda
idéer ingå i den kristendom han predikade. Han
vistades mest i Nanking, men bildade äfven kristna
församlingar i provinsen Kiang-si. Hans anseende
isynnerhet bland mandarinerna och de högre klasserna
var så stort, att han år 1600 vågade och fick besöka
hofvet i Peking, där han mottogs med vänlighet och
erhöll en årlig pension samt eget hus. Här dog han
1610. Genom hans inflytande fingo äfven många andra
missionärer slå sig ned i Kina, där kristendomen
vann sådana framsteg, att det väckte de konservative
kinesernas bekymmer. Dessa genomdrefvo därför 1617,
att alla jesuiter förvisades först till Kanton och
därifrån hem igen, men detta edikt upphäfdes dock
redan samma år. Genom att klokt ställa sig in hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
