Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dåliga sjömän, men bland dem funnos äfven mycket
duktiga personer såsom framför allt bröderna Pinzon,
Cosa och Niño, hvilka alla gjorde sig fräjdade namn
under den följande tiden. Kursen sattes först på
Kanarieöarna, hvarifrån enligt Toscanellis karta ju
vägen var kortast till Cipangu. Man anlände dit den
9 augusti, men fortsatte ej mot väster förr än den 6
september. Redan tre dagar därefter beslöt Columbus
att föra två skeppsjournaler, i den ena, som var
tillgänglig för alla, infördes mindre siffror för
den tillryggalagda vägen, på det att manskapet icke
skulle blifva uppskrämdt, i den andra åter de verkliga
efter Columbi uppskattning. Den 13 sept. iakttog
han med undran, att magnetnålens deklination blef
västlig, och den 16:e nåddes Sargassohafvet. Såväl
i detta som i de tångmassor, hvilka sedan mötte,
såg man bevis för att land ej var långt borta, men
detta lät dock ännu länge vänta på sig. De ständiga
östanvindarna framkallade farhågor hos besättningen,
att man icke skulle kunna vända tillbaka, och mot
slutet af september började knot höras däröfver, att
man aldrig nådde land. Columbus har sökt höja folkets
mod bland annat genom att flera gånger låtsa sig se
land och genom att förevisa en karta, som helt visst
var Toscanellis, enligt hvilken man när som helst
borde träffa öar. Den 7:e oktober beslöt han att slå
in på en något sydligare kurs; hade han fortsatt i
den han hittills följt, skulle han hafva framkommit
till Nordamerikas kontinent. Ifrigt spanade alla
efter land äfven af det skäl, att rika skänker och en
pension af 25 dukater var utlofvad åt den, som först
fick sikte därpå. Därför skallade också flera gånger
»land!» men ständigt berodde det på villfarelser,
och detta bidrog att än mer sänka modet. Ännu den
10 oktober yrkade folket på att man skulle vända,
men amiralen intalade dem åter mod och förklarade
för öfrigt, att deras klagan vore onyttig, ty han
skulle aldrig vända, innan han nått Indien. Följande
dag uppfiskade man en grön trädgren och en annan med
röda bär samt en stake, som var bearbetad med eld,
allt tecken till att man närmade sig en kust. På
kvällen denna dag förklarade också Columbus, att han
såg ett ljus i fjärran, men den förste, som verkligen
såg kusten, var sjömannen RODRIGO från Triana ombord
på Pinta[1].
Det skedde klockan 2 på natten till den
12 oktober 1492, 70 dagar sedan de lämnat Palos,
och 33 efter afresan från Kanarieöarna.
Samma dag den 12 for Columbus i land med beväpnade följeslagare
och tog den ö, som de kommit till, i besittning för
Ferdinand och Isabella. Ön kallades af infödingarna
Guanahani, spanjorerna kallade den San Salvador. Om
dess läge vet man med säkerhet icke mer, än att det
var en af de låga Bahamaöarna, ty båda de ofvanstående
namnen hafva för länge sedan försvunnit. Öarna blefvo
nämligen, sedan Isabella år 1503 medgifvit att fånga
och som slafvar bortföra invånarne på de västindiska
öarna, snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
