Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanarieöarna färden gällde[1]. År 1344
förlänade påfven ögruppen åt en grefve af Claremont, som
dock dog innan han satt sig i besittning af länet. I
brefvet härom uppräknas namnen på 11 öar, af hvilka dock
några icke höra till Kanarieöarna. De första europeer,
som slogo sig ned på dessa öar, voro genuesare, och en
af dem, riddaren LANZAROTO MAROCELLO, har gifvit sitt
namn åt ön Lanzarote. Mot århundradets slut företogos
ofta resor till Kanarieöarna, hufvudsakligen för att
bortföra dess invånare, guancherna, som slafvar
eller för att omvända dem till kristendomen, men äfven
i handelssyften. Öarna ägde nämligen två i Europa
skattade artiklar, orseille (Roccello tincroria),
en färgmossa, och läkemedlet drakblod, en saft, som
fås, om man skär i stammen af drakträdet, och hvilken
lätt stelnar[2]. Men värdefullast voro
dock de vackra välväxta guancherna, som betaltes med
1,000 francs och däröfver per styck enligt vår tids
penningvärdering[3];
därför utrotas de också snart. Redan i början af
1400-talet var nästan hela befolkningen på Ferro
borta. Vid denna tid kom ögruppen i händerna på en
normandisk äfventyrare, JEAN DE BETHENCOURT[4], som
i sällskap med flera andra adelsmän från Normandie
år 1402 afseglade från La Rochelle för att eröfra
öarna. Då det emellertid visade sig, att hans styrka
var för liten för detta företag, återvände Bethencourt
till Spanien för att skaffa hjälp, hvilken han äfven
erhöll, sedan han ställt öarna under den spanske
konungens öfverhöghet. Många svårigheter mötte dock
i att besegra de tappra guancherna, och slutligen
vände Bethencourt hem till Normandie 1405[5]. Men öarna
kommo på detta sätt i Spaniens ägo, hvarest de äro
än i dag. Först på 1490-talet voro alla fullt kufvade.
Madeiragruppen se vi först inlagd på den mediceiska
sjökartan af 1351, där namnen Isola de lo legname,
Porto Santo och Isola deserte träffas. Då nu namnet
Madeira är en portugisisk öfversättning af Isola de
lo legname (vedön) har man i allmänhet antagit,
att italienare först upptäckt ögruppen och gifvit
den dess första namn[6]. Den första
sjöfarande, hvars namn är fäst vid dessa öar, är en
engelsman ROBERT MACHAM, MACHIN eller MAC KEAN, som
omkr. 1365 blef stormdrifven till Madeira, när
han med sin enleverade älskarinna skulle fly till
Frankrike. Båda omkommo på den obefolkade ön, men
någon af hans följeslagare har räddats och genom
dennes berättelse har färden blifvit känd. Emellertid
har upptäckten säkerligen åter bortglömts, hvilket
knappt förvånar, om man ihågkommer, hur svårt det
var att äfven med kompassens hjälp ute på oceanen
återuppsöka några mindre öar. Därför omtalas också,
att de ånyo upptäckts på prins Henriks tid genom JOÃO
GONSALES ZARCO och TRISTÃO VAZ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
