Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besökt vallfärdsort, ty där fanns guden Sagamoni
Borcans (Buddhas) graf; saracenerna ansågo,
att Adam var begrafven där, men detta stred mot
bibeln. Sextio mil längre västerut kommo de till
provinsen Maabar, hvilket namn denna tid gafs åt
n. v. Koromandelkusten[1]. I sundet emellan Maabar och
Ceylon fiskade man pärlor. Alla invånarne, äfven
konungen gå nakna; många änkor bruka här bestiga
bålet, när deras mäns lik uppbrännas. Längre norrut
lag Mutfili. I dessa trakter omtalar han äfven några
andra riken samt den då blomstrande handelsstaden
Kail, i den sydligaste delen af halfön. Förbi Comari
(Kap Komorin) anlände man därpå till konungariket
Melibar (Malabar), rikt på peppar och ingefära och
med handel både åt väster och åt öster till Manzi, men
ett tillhåll för sjöröfvare. Bland handelsstäder högre
mot norr omtalar han Tana, nu en förstad till Bombay,
och Cambaet (Cambay). Med riket Kesmacoran lämnar
Marco Polo Indien för att styra mot Ormudz. Emellertid
inflickar han först berättelsen om några sydligare
länder, som han hört omtalas, nämligen öarna Scotra
(Socotra), där det ännu fanns kristna, Zanghibar
och Madeigascar, som han omtalar först af alla
resande. Där fanns den märkvärdiga fågeln gryphon,
hvilken var så stor, att han kunde bortföra en
elefant. Till följd af en häftig hafsström våga inga
fartyg gå längre mot söder. Marco Polo kastar äfven
här en blick tillbaka på Indien, hvilket han delar
i Stor-Indien från Maabar till Kesmacoran, Lilla
Indien (Bortre Indien) från Ciamba till Mutfili och
Mellan-Indien eller Abash (Abessinien), en indelning
som sedermera blef upptagen i Europa.
Först år 1294 framkom expeditionen till Persien, ehuru
många dött under vägen. Äfven den khan, med hvilken
prinsessan skulle gifta sig var död, men hon förmäldes
i stället med den aflidnes brorson. Från Persien reste
de tre venetianarne öfver Bagdad till Trapezunt,
därifrån öfver Konstantinopel och Negroponte till
Venedig, dit de anlände år 1295 efter 24 års bortvaro.
Efter hemkomsten känner man intet om Marco Polo förr
än år 1298, då han förde befälet på en venetiansk
galer i ett sjökrig mot Genua, men blef tillfångatagen
i slaget vid Curzola. Fångenskapen räckte icke
fullt ett år, och den hafva vi att tacka för att
reseskildringen blef skrifven. Ty i Genua gjorde
Polo bekantskap med en medfånge RUSTICIANO eller
RUSTICHELLO från Pisa, som öfvertalade honom att
nedskrifva, hvad han sett och upplefvat, och som efter
Polos diktamen nedskref hans berättelse. Arbetet, som
från början icke var indeladt i böcker och kapitel,
skrefs först på franska, men öfversattes snart till
latin och italienska samt längre fram till flera
andra språk[2]. Om Marco Polos senare öden känna
vi ej mycket. Den 9 januari 1324 uppgjorde han sitt
testamente, och i juni 1325 omtalas det, att han
varit död en tid.
Marco Polo går ej som reseskildrare upp mot Rubruck;
han ägde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
