Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ruiner[1] visa
ännu läget af denna stad och det praktfulla palatset
som Marco Polo där skildrar[2].
Kublai-khan tog vänligt emot venetianerna. Den nu
21-årige Marco började snart lära sig de nödvändiga
språken – olyckligtvis lärde han sig dock aldrig
kinesiska – och blef, som han själf säger, kunnig i
fyra olika skrifsätt, samt började användas af khanen
i statens tjänst och fick en mängd viktiga uppdrag
att utföra. Härunder gjorde han många resor »af sådan
utsträckning, att dylika knappast sedermera gjorts i
Kina, och med visshet aldrig beskrifvits»[3]. Det var under dessa han
fick materialet till de skildringar af Kinas olika
delar, som upptogo hufvudsakligen senare delen af
andra boken i hans verk. Men dessutom inhämtade han
äfven underrättelser om kringliggande länder.
Mycket detaljeradt beskrifver Marco Polo Storkhanens
hof och regeringssätt[4]. Det vanliga residenset var
sedan 1264 staden Tatu eller Taidu, »Khan-baligh»,
»Khanens stad», af hvilket namn europeerna fingo
sitt Cambaluc eller Cambalu, världens praktfullaste
hofstad på sin tid, våra dagars Peking.
Marco Polo beskrifver Kina dels genom att redogöra
för sina resor, af hvilka kanske redan den första
förde honom längst mot sydväst till det nuvarande
Kinas gränsland mot Birma, Yünnan, hvilket
Kublai-khan själf eröfrat 1253 ocn vidare till Awa
(i n. v. öfre Birma)[5]
hvarifrån han sedan drog mot öster till oceanen;
dels behandlar han äfven de olika
städerna mer systematiskt. Han skildrar ingående
seder och bruk, religion och fester, handel och
kommunikationer. Med beundran talar han om de stora,
af träd beskuggade landsvägarna, som genomkorsade
Kina i alla riktningar och vid hvilka åt de resande
erbjödos bekvämligheter, som voro okända i Europa;
särskildt uppehåller han sig vid den kejserliga posten
och dess utmärkta organisation. – Det var i synnerhet
två af Kinas städer, som Marco Polo icke kan nog
prisa, residensstaden Taidu (Peking) och den stad
han kallar Quinsai (Hang-tshóu-fu). Den senare hade
varit hufvudstad i det stora riket Manzi i Syd-Kina,
hvilket af mongolerna eröfrades först 1280, sålunda
medan de tre Poli vistades i landet. Marcos fader och
farbroder skola kraftigt hafva bidragit till denna
framgång genom de kastmaskiner, som de förstodo
att bygga. Quinsai »himmelsstaden» förtjänar detta
namn, säger Polo, ty på hela jorden fanns icke dess
like i storhet och prakt. Dess folkmängd steg till
1,600,000 familjer, öfver dess många kanaler ledde
12,000 bryggor; på tio stora torg höllos marknader
tre gånger i veckan, och på hvarje torg rörde sig
då 50,000 människor. Det praktfullaste staden hade
att uppvisa var det kejserliga palatset, som var tio
italienska mil i omkrets och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
