Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Europa, om än någon tradition, såsom vi längre
fram skola se, därom fortlefvat. En expedition att
återupptäcka detta land påtänktes i Danmark 1516,
ett försök, som gjordes 1585, misslyckades, och först
i början af 1600-talet återfanns det af danskarne.
Från Grönland har sedan Amerika upptäckts. Då den
ofvan nämnde LEIF, Erik den rödes son, på våren
1000 skulle segla hem från Norge och tog vägen,
såsom vanligt blef sedermera, mellan Färöarna
och Shetlandsöarna har han drifvits ur sin kurs
och länge kringkastats på hafvet »samt träffade
ett land, hvars tillvaro han förr icke kände till;
där voro själfsådda hveteåkrar och groende vinträd,
där voro ock masurträd, och de togo med sig prof
på allt detta». Sedan Leif på hösten anländt hem,
beslöt man att utsända en expedition till det nya
landet. Denna afgick år 1001 under ledning af Leifs
broder THORSTEIN, och äfven hans fader ERIK DEN RÖDE
medföljde; dock misslyckades företaget och de nådde
aldrig fram. På våren 1003 företogs emellertid en
ny resa med tre fartyg, denna gång under ledning af
isländingen THORFINN KARLSEFNE, som gift sig med
den under tiden aflidne Thorsteins änka Gudrid. Hela
expeditionen räknade 140 mans besättning samt några
kvinnor, och som meningen var att anlägga ett nybygge,
hade man äfven medtagit kreatur. Först kommo de
efter två dagsresor till ett ödsligt land, rikt på
polarräfvar och stora hällar af 12 alnars längd; det
kallades Helluland och var sannolikt Labrador, ehuru
nordhalfön af New-Foundland äfven kan åsyftas[1].
Efter ytterligare en dagsresa mot syd och sydost nådde
de ett annat land, som var skogbevuxet och som de
därför kallade Markland (d. ä. skogland), säkerligen
New Foundland. Att det icke kan vara Nova Scotia,
som man också trott, visas däraf, att man därstädes
dödade en isbjörn, hvilka djur ej gå sydligare än
till New Foundland. De seglade därpå vidare nedför
kusten och stötte snart på ett nytt land, på hvars
nordostligaste udde de funno en skeppsköl, hvarför de
kallade den Kjalarnes[2]. Kusten söder därom var sandig
och fick namnet Furdestranden[3], men därpå träffade de en mera
inskuren kust, där de i Straumsfjorden[4]
redde sig en lägerplats för vintern 1003–4. Redan
förut hade Karlsefne sändt några skottska löpare
söderut i landet, och de återkommo efter tre dagar
med kornax och vindrufvor. Därför fick detta land,
som löparne besökt, namnet Vinland. STORM anser
det motsvara Nova Scotia med Cap Breton ön[5]. Frågan
var nu, om man skulle söka detta Vinland mot söder
längs kusten eller resa norr ut efter Furdestranden
och sedan väster om Kjalarnes. Thorhall Veidemand
med ett af skeppen föredrog det senare, men då han
skulle passera nämnda udde, dref västanstormen honom
österöfver och »efter hvad köpmän hafva sagt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
