Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forskningen blef sålunda alldeles skjuten åt sidan,
och i stället nöjde man sig med en blind och naiv
tro på hvad andra sagt förut.
Ty vid sidan af bibeln satte man, åtminstone i de
punkter, som ej stredo mot bibeln, de klassiska eller
rättare sagdt de latinska författarne. Grekerna voro
nämligen under förra delen af medeltiden alldeles
okända, græca sunt, non leguntur. I bästa fall gingo
tidens lärdaste män till Plinius, om de ville lära
något om jorden och naturen, men merendels nöjde man
man sig med den kortare Pomponius Mela eller än hellre
med Solinus, som väsentligen tagit sina notiser ur
Plinius. De arbeten, som skrefvos i geografi, voro
vanligen blott tomma namnregister, utan några försök
till en beskrifning af de länder, som omtalas. Det är
därför sällan vi i dessa lära känna tidens åsikter
om jorden och dess fenomen, utan dem hafva vi att
söka hos de filosofiska och teologiska författarne,
kyrkofäder o. a. Namnet geografi användes för öfrigt
nästan aldrig, utan dels räknades geografien till
geometria, dels begagnade man uttrycken
cosmographia eller cosmimetria.
Bland de latinska författare, som utom de ofvan
nämnda voro den äldre medeltidens hufvudkällor i
fråga om geografiskt vetande, bör i främsta rummet
nämnas AMBROSIUS TEODOSIUS MACROBIUS (omkr. 400),
hvilken i en kommentar till Ciceros Somnium Scipionis
framställde ett geografiskt system, som vann stor
tillslutning. Han delade jorden i fem zoner, af
hvilka två voro bebodda; »den ena», säger han, »är
bebodd af oss, den andra af människor, hvilkas art är
oss okänd». Den mellersta zonen är den vidsträcktaste
samt alldeles förbränd; de kalla zonerna gjorde
kölden obeboeliga. Midt igenom den heta zonen gick
ett haf, som åtskilde de båda hemisfererna. Samtida
med Macrobius var den spanske presbytern OROSIUS, som
i sin Historiarum libri VII adversus paganos lämnar en
kort världshistoria till år 410, hvilken börjar med en
geografisk öfversikt, som dock var mycket bristfällig
och helt och hållet stödd på äldre källor[1]. MARCIANUS MINEUS FELIX CAPELLA
skref omkr. år 470 e. Kr. ett slags encyklopedi De
nuptiis Philologiæ et Mercurii et de septem artibus
liberalibus[2] i nio böcker. Den sjette
boken, som bär titeln De geometria innehåller
verkets geografiska afdelning. Till en början talas
om jorden, dess läge, zoner, dimensioner, form
m. m., därefter kommer författaren till de olika
länderna. Så synnerligen mycket har han icke att
förmäla om hvart; så affärdas norden med följande
mening. »Efter de Riphäiska bergen, på andra sidan
norden bo Hyperboreerna, hos hvilka världens axel
under ständig rörelse vrider sig, ett folk, som
bör omnämnas för sina seder, sitt långa lif, sin
gudsdyrkan, sitt milda klimat (clementia
aëris), sin sex månaders dag, och äfven emedan det
bor vid människornas gränsområde»[3]. Ehuru Capella i allmänhet
följer Ptolemæos, anser han dock Kaspiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
