Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hvilket räcker ända ut på den i hafvet långt
framspringande halfön Tastris (Castris), bildande
Cimbrorum promontorium. Denna udde är tydligen Skagens
Horn, medan »mons Saevo» icke har någon motsvarighet
i verkligheten. Till kimbriska halfön stöter ock
en del af hafvet, som han kallar sinus Lagnus,
hvarmed Kattegat torde förstås[1].
I sammanhang härmed omtalar Plinius den norra oceanen,
»som Hecatæus[2] ... kallar amalicum,
hvilket namn på skyternas språk[3] betyder congelatum (d. v. s. stelnadt,
tillfruset). Philemon[4] säger att det af kimbrerna
kallas morimarusa, d. v. s. det döda hafvet ända
till udden Rubeas, där bortom mare Cronium»[5]. Detta
namn har åtminstone ibland af forntida författare
tillagts Ishafvet (t. ex. af Pseudo-Orpheus, se
sid. 9) på hvilket nog äfven de båda likbetydande
orden amalicum och morimarusa egentligen syfta, då
de ju karakterisera det istäckta hafvet. Men här synes
tydligen morimarusa och cronium vara två haf, åtskilda
genom udden Rubeas. Antager man denna vara liktydig
med den förr nämnda kimbriska udden, så bör med det
ena namnet afses Nordsjön, med det andra Östersjön[6].
Utom Scadinavia omtalar Plinius i detta sammanhang en
annan ö i sinus Codanus, nämligen Aeningia. Därmed
kan dock ej, såsom man antagit, menas Finland,
enär han uppgifver Vistula (Weichseln) vara gräns i
väster, hvarförutom finnarne då ännu icke invandrat
i Finland. Sannolikt bör det tydas som Aestingia
och sammanställas med Taciti Aestyi (Ester) samt
följaktligen beteckna Östersjöprovinserna norr om
Weichsel. – Emellertid nämner Plinius äfven, när
han talar om Brittania[7], nordiska namn utan att
observera, att därmed afses samma länder, som han
några kapitel förut omtalat. Bland öarne norr om
Brittanien uppräknar han »Scandia, Dumna, Bergi och
den största af alla Nerigon, från hvilken man seglar
till Thule». Scandia är naturligtvis liktydigt med
det förr omtalade Scatinavia (båda orden äro släkt
med namnet Skåne) och i Nerigon möta vi första gången
Norges namn. – Dunkla och orediga äro alltså ännu
Plinii uppgifter om den norra utkanten af orbis
terrarum[8].
En af Plinius ofta åberopad författare är konung
JUBA AF NUMIDIEN[9], som af
Caesar förts till Rom, där han studerade, samt sedan år 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
