Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1884-1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru den endast i Sveriges grundlag var bestämd, och
därför borde nu sammansatt statsråd före sanktionen
få yttra sig om förändringen. Den norska regeringen
befann sig nu i ett svårt dilemma, ty Norge hade under
det ståthållarfrågan pågick eftertryckligt drifvit
den satsen, att hvartdera riket skulle icke allenast
hafva fullständig rådighet öfver sin egen grundlag
utan att det vore ett crimen læsæ att tillåta
någon svensk myndighet att därom uttala en mening. Nu
kunde man likväl icke undgå att inse betänkligheten
af att Sverige skulle, Norge oåtspordt, få husera
med de diplomatiska ärendena som det behagade. Man
ville likväl icke öfvergifva sin förra ståndpunkt,
och norska statsrådsafdelningen i Stockholm vägrade
att infinna sig i sammansatt statsråd för att yttra
sig i detta ämne. I stället ville man nu vindicera
Norge rättigheten att i sin grundlag organisera
ett ministeriellt statsråd utan afseende på om det
passade in med det svenska, hvarigenom hela föreningen
de facto varit upplöst, så framt man icke låtit detta
stå som en död bokstaf. Slutligen uppgjordes saken så,
att grundlagsförändringen sanktionerades i svenskt
statsråd, men båda statsråden erhöllo befallning
att vara betänkta på de förändringar i riksakten,
som påkallades af den svenska grundlagsändringen,
for att bereda tillträde till det ministeriella
statsrådet af ett ökadt antal norska ledamöter.
För min del har jag icke kunnat fatta Norges
ömtålighet för att dylika frågor skulle få anmälas i
sammansatt statsråd. Helt annat vore att tillerkänna
det ena rikets representation något veto i en fråga,
som vore det andra rikets ensak. Men i statsrådet,
äfven om det är sammansatt, är det ju konungen som
ensam beslutar, och han bör väl alltid tänka på sina
båda riken. Då interimsregering fungerar, föredragas
ju alla ärenden i sammansatt statsråd. Det väsentliga
är, att hvartdera riket får sin vilja fram, och om
det sker med det andras samtycke är en bisak.
Under år 1885 blef jag för tredje gången af Stockholms
stadsfullmäktige utsedd till ledamot af första
kammaren och af konungen utnämnd till ordenskansler
efter excellensen Sparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
