Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen och ministerkrisen år 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligen skulle kunna öfvertalas, skickade kungen
Gustaf Ugglas och mig på Thyselius, och slutligen gaf
han vika med tårar i ögonen, dock med uttryckligt
förbehåll, att kapitulationen gällde endast för
ett år.
Alla voro belåtna med denna utgång och tacksamma
mot Thyselius, som vid 72 års ålder påtagit sig
denna börda, och själf syntes han helt frimodig,
sedan tärningen väl var kastad. Han ville helst,
åtminstone tills vidare, behålla hela konseljen
oförändrad. Themptander och Ryding tyckte dock,
att den politiska anständigheten fordrade, att
finans- och krigsministrarne följde den afgående
statsministern. Men Ryding böjde sig för konungens
till befallning gränsande önskan och kunde så mycket
hellre stanna kvar, som första kammaren högljudt
gifvit sitt bifall till känna, då Björnstjerna,
under det han talade emot Rydings förslag, yttrade
sin förhoppning, att han icke för ett afslags skull
ville öfvergifva en plats, där han åtnjöt så väl
arméens som landets fulla förtroende. Themptander
åter lät endast förmå sig att stanna kvar till följd
af Thyselii bestämda förklarande, att detta vore
villkoret för hans inträde.
Posse yttrade sig med mycken hofsamhet om allt hvad
som skedde; sade, att kungens uppförande varit
mönstergillt och att han, långt ifrån att vilja
bereda Thyselius några svårigheter, skulle själf
uppmanat sina kolleger att stanna kvar. om Thyselius
bedt honom därom. För öfrigt hoppades han, att man i
framtiden skulle göra honom den rättvisan att erkänna,
att fastän de stora frågorna fallit, hade likväl en
del nyttiga saker blifvit under hans tid genomförda.
Posse hade tvifvelsutan såsom statsman sina fel,
och hans politiska personlighet tålte icke vid
det starka ljus från alla sidor, som faller på de
högsta platserna i samhället, men han hade också
sina förtjänster. De medel, han använde för att komma
till makten, kunna väl icke alla gillas, men sådanas
begagnande är ganska vanligt af politiska partichefer,
och sedan han väl kommit till makten, sökte han
åstadkomma en moderat och förståndig styrelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
