Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1880 års riksdag och afskedet från statsministerbefattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagsböndernas. Jag trodde därför, att man snarare
borde förminska vikten af afslaget än tillerkänna det
en så utomordentlig betydelse; hvartill kom, att om
kungen vädjade till folket men fick samma svar, hade
han sedan knappt någon annan utväg än att helt och
hållet kasta sig i armarna på landtmannapartiet. När
det nu kom till definitivt afgörande, afstyrkte
också samtliga statsråden upplösningen, och då en
sådan icke gärna kunde äga rum, utan att vi togo
tillbaka våra afskedsansökningar, lät kungen frågan
förfalla utan att tagas till protokoll men begärde
tillbaka sin skrifvelse till mig i ämnet för att
taga en afskrift för sitt familjearkiv, hvarefter
originalet återställdes till mig.
I den sista konselj jag bevistade förekom ett
ovanligare ärende. Genom den nya riksdagsordningen
hade adeln såsom sådan förlorat sin politiska
betydelse, men någon inskränkning gjordes icke
i konungens rättighet att förläna nya adliga
värdigheter. Hittills hade likväl denna rättighet icke
efter representationsförändringen blifvit begagnad,
ehuru kungen därpå någon gång varit betänkt. I slutet
af 1879 utvecklade kungen i en utmärkt väl motiverad,
till mig lämnad promemoria sina skäl, hvarför han
icke ville låta detta kungliga prerogativ så helt
och hållet gå ur bruk, att själfva rättigheten kanske
en gång kunde blifva bestridd för hans efterträdare,
som kunde vilja utöfva densamma, och då ett lämpligare
tillfälle för dess tillämpande icke kunde tänkas än
att åt de män, som utfört Asiens kringsegling och
af hvilkas lof hela världen nu genljudade, gifva en
belöning, som icke blott fästes vid den lefvande
personen utan tillika förmådde fortplanta glansen
af en världshistorisk tilldragelse till senaste
efterkommande, ville konungen upphöja professor
Nordenskiöld i friherrligt stånd och tilldela adlig
värdighet åt herr Oskar Dickson och löjtnant Palander.
Tillfället var onekligen väl valdt, och inom
statsrådet gjordes ingen invändning, ehuru jag inom
mig ansåg saken såsom en anakronism. Meningen var,
att promotionen skulle ske, sedan Vega anländt till
Stockholm, men då detta icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
