Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1878 och 1879
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville, att den skulle inköpa snart sagdt alla
enskilda järnvägar eller åtminstone låna dem behöfliga
penningar på billiga villkor. 1879 års riksdag blef
till följd häraf företrädesvis en finansriksdag. Redan
statsregleringen var i anseende till minskade
statsinkomster förenad med stora svårigheter,
dem Forssell med mycken skicklighet sökte besegra,
hvilket dock icke kunde ske utan förhöjning af vissa
indirekta skatter. Det var för öfrigt han, som under
denna riksdag spelade regeringens första stämma, och
jag sekunderade honom efter bästa förmåga. Forssell
var en afgjord motståndare mot förslagen, att staten
skulle träda emellan för att hjälpa de skuldsatta
storindustrimännen och ännu mera emot att staten
skulle köpa de enskilda järnvägarna. Han ådrog
sig härigenom hos majoriteten i första kammaren
mycken förbittring, hvilken ännu mera ökades af hans
förslag att indraga privatbankernas rätt att utgifva
femkronesedlar. Denna sista åtgärd gjorde honom
däremot populär i andra kammaren, som alltid haft
ett horn i sidan till privatbankerna. Indragningen af
femkronesedlarna blef ock genomförd, men trycket af
den förtviflade ställningen blef slutligen så starkt,
att regeringen måste bekväma sig till att föreslå
dels inköp af Hallsbergs–Motala–Mjölby järnväg
och dels anvisande af en järnvägshypotekslånefond,
dock så ordnad, att staten därpå ingenting gärna
kunde förlora.
Den med fruktan blandade oviljan emot Forssell
var så stark, att flera af första kammarens mest
betydande ledamöter kommo till mig och sade, att det
var nödvändigt att aflägsna Forssell ur konseljen,
om regeringen skulle finna något tillmötesgående af
representationen. Jag svarade härpå, att då Forssell,
åtminstone offentligen, icke gjort något utan efter
samråd med mig och med mitt fullkomliga gillande,
så kunde jag icke bidraga till att skilja Forssell
ur konseljen utan att själf följa med.
På vanligt sätt ville landtmannapartiet underlätta
statsregleringen med att nedsätta det ordinarie
vapenöfningsanslaget för indelta arméen med en hel
million men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
