Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1878 och 1879
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara en tillfredsställelse för densamma att hafva
vunnit, eller också misslyckas det, och regeringen
får då afgå; och i mina ögon kan det icke anses
annat än för en lycka att få falla för en sak och
få afgå från en föga afundsvärd plats på en
så fullt berättigad grund, som det är, sedan en
kabinettsfråga är framställd. Jag tror likväl,
att i ett konstitutionellt land och Sverige i
synnerhet det är en skyldighet för en ministär att
icke framställa sådana frågor utan att tänka på de
konsekvenser, som däraf skulle följa. Jag tror, att
man icke känner landtmannapartiets skaplynne riktigt,
om man antager, att det i sådana frågor skulle böja
sig för en ministärs förklaring, att den skulle
afgå, därest den icke vann bifall. Jag tror tvärt
om, att det partiet går sin egen väg, utan afseende
på de personer, som sitta i konungens konselj. Men
skulle det, därför att en fråga fallit, efter någon
vanlig konstitutionell uppfattning vara berättigadt,
att en ministär, som i den ena kammaren fått bifall
till sitt förslag och en så stor minoritet i den
andra kammaren, att den hade en numerisk öfversikt
af riksdagens personal i sin helhet, afginge endast
till följd af ena kammarens majoritets beslut?»
Detta svar, som afgafs ögonblickligt efter Hamiltons
yttrande, lärer uttalats med en hos mig ovanlig ton af
harm. som ännu icke hunnit lugna sig, och det uppstod
därför en stor nyfikenhet om huru Hamilton därpå
skulle svara. Han anmälde sig ock genast men hann icke
få ordet samma förmiddag, och till aftonens plenum
voro både kammarens och läktarens bänkar fullsatta.
Denna gång föll Hamilton undan. Han erkände, att
ordet allvar var illa valdt. Han hade begagnat det
endast såsom ett uttryck af sin öfvertygelse, att om
jag till försvar för det nämnda förslaget användt
hela den förmåga och hela det stora inflytande,
som jag ägde, så trodde han, att jag hade kunnat
besegra motståndet af de ganska få röster, som inom
representationen röstade emot detsamma. Tillika
förklarade han, att det var långt ifrån hans tanke
att med de afskedsord, han vid förra riksdagen
yttrat, syfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
