Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1878 och 1879
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och makt att genomföra sitt beslut, såvidt detsamma
ej är stridande mot grundlagen. Det konstitutionella
bandet på konungen måste bestå däruti, att han vet,
att i händelse han skulle vilja sätta i verket något
beslut, som konseljen ej finner öfverensstämma med
det allmänna bästa, konseljen afgår och han måste
vara beredd att skaffa sig ett nytt statsråd.»
Den hetaste dust, som regeringen vid denna riksdag
hade att bestå, var i fråga om skjutsskyldigheten,
hvars aflyftande från jordbruket regeringen
hade föreslagit. Propositionen, kontrasignerad af
Thyselius, försvarades af honom i andra kammaren på
ett utmärkt sätt samt af Ahlströmer och mig i första
kammaren. Här förespeglades, att ett bifall till
propositionen skulle genom dess orättvisa framkalla
ett bittert missnöje i landet, och på samma gång
uttalade man misstroende till regeringens beräkning
af kostnaderna samt tyckte att resandes bekvämlighet
icke blifvit nog tillgodosedd. Hetsigast yttrade sig
min vän Carleson, som kallade förslaget ödesdigert och
däraf förutspådde de betänkligaste följder. Förslaget
antogs med 65 röster emot 59, och utgången hade
således berott på rösterna af de sju statsråd, som
tillika voro ledamöter af kammaren.
I andra kammaren fördes regeringens talan af Thyselius
och Forssell. Framgången där var icke oviss, men
anfallen desto skarpare. Nästan alla landshöfdingarne
i båda kamrarna uppträdde emot förslaget och i den
andra Adlercreutz med mycken häftighet, ehuru han
såsom landshöfding förut afgifvit ett utlåtande, som
för förslaget var gynnsamt. Han ansåg nu förslaget så
orimligt, att han icke kunde tro, att civilministern
allvarligt menat att få det antaget. Detta höll på att
stå Adlercreutz dyrt, ty det sattes starkt i fråga,
att han skulle mista tjänsten, hvilket likväl afböjdes
af Thyselius och mig, med afseende dels å Adlercreutz’
stora förtjänster, och dels å betänkligheten
att straffa ämbetsmän för deras yttranden såsom
riksdagsmän, hvaraf följden kunde blifva, att inga
ämbetsmän vidare blefve valda till riksdagsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
