Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1874 års riksdag och ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom vanligt gick Hamilton i spetsen för attacken
mot ministären vid dechargebetänkandets föredragning i
första kammaren. »Då Justitiestatsminister», sade han
bland annat, »nyligen sökte ett tillfälle att erhålla
sitt entledigande, framkallade väl detta en allmän
öfverraskning, mindre likväl genom själfva saken än
i anseende till tiden och den uppgifna orsaken, som
man svårligen kunde godkänna. I alla händelser tyckes
icke denna öfverraskning hafva särdeles angripit
riksdagens nerver, hvilka möjligen kunde utan
olägenhet fördraga ännu en skakning af samma slag.»
Vidare anföll han sättet för ståthållarfrågans
afgörande; och då jag tog detsamma i försvar, sade
han, att vi båda varit ense 1860 om formen men att
om jag då hade tillstyrkt att tillvägagå så som nu
skett, skulle han påföljande dag hafva ingifvit sin
afskedsansökning.
Detta ljöd något besynnerligt i mina öron, då jag
erinrade mig, att Hamilton endast med svårighet gick
in på att jag fick uppträda för att påstå, det icke
frågan var uteslutande norsk, hvarom jag ännu har
svart på hvitt af Hamiltons egen hand.
I mitt anförande nu apostroferade jag ganska skarpt
de på kammarens läktare sittande norska statsråden
för deras protest emot ett förfaringssätt, som knappt
kunde antagas hafva blifvit begagnadt utan föregående
öfverenskommelse med dem själfva.
Den 4 maj utnämndes Edvard Carleson till
Justitiestatsminister, och den 22 i samma månad
afslöts riksdagen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
