Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1871 års ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfde ansvara för följderna af afslaget på dess
förslag. Min ställning vore oförändradt sådan,
som då jag året förut drog mig tillbaka, hvilket
skedde därför att hela representationen, äfven
de mest konservativa i första kammaren, uttalade
sin missbelåtenhet med att icke reformer skedde,
med anspråk, som jag lika litet nu som då kunde
uppfylla. Jag skulle nu icke kunna åter gå in
starkare utan blifva svagare än då, helst all
rekrytering för en ny konselj ur den gamla, genom
dess sammanhållning, var stängd och de största
kapaciteterna i första kammaren dragit sig undan och
jag icke ville verkställa rekryteringen ur andra
kammarens majoritet. Dessutom vore situationen nu
icke farlig, om än obehaglig. Kungen kunde, efter
hvad ledamöter af statsrådet för mig antydt, få de
gamla kvar, om han ville konstatera omöjligheten att
få nya. Saken kunde blifva allvarsammare vid nästa
riksdag och situationen möjligen då blifva sådan,
att både Hamilton och jag kunde finna oss uppkallade
af fosterlandskärlek att spänna oss för, men ännu
vore icke den tiden inne.
En liten stund därefter, kl. 1, fick jag bud att
genast komma upp till kungen. Han sade, att alla
hans försök att få Lagerbjelke eller Almqvist till
justitieminister hade misslyckats och att jag måste
taga mig på det. Jag upprepade hvad jag sagt till
Hamilton och tillade, att det i alla händelser
vore omöjligt för mig och hvem som helst att under
förhandenvarande förhållanden med framgång gå in uti
en ministär utan att förut göra sig förvissad, att man
åtminstone från den ena sidan inom representationen
kunde påräkna något stöd. En fackministär af personer
utan politisk betydelse vore troligen omöjlig att
få ihop och skulle i alla fall genast störtas af
riksdagen. Kungen kunde dessutom icke begära, att jag
skulle gå in med personer, som jag knappt kände till
utseendet. Ett försök att nu bilda en ny ministär
skulle endast vara ett palliativ för några månader
och den nuvarande situationen sedan återkomma ändå
värre. Lagerbjelke vore den enda, som skulle kunnat
bilda en koalitionsministär nog stark, men då han
icke ville,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
