Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1869 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den så länge omtvistade frågan om riksdagens
rättighet att utan konungens medgifvande nedsätta
ordinarie anslag blef äfven under denna riksdag på
det allvarsammaste bragt å bane.
Vid regleringen af fjärde hufvudtiteln hade andra
kammarens samtliga ledamöter i statsutskottet uti
en afgifven reservation yrkat, att anslaget till
indelta arméens vapenöfningar skulle nedsättas
till hälften. Jämte det jag i kammaren bestred denna
nedsättning ur synpunkten af anslagets behöflighet,
utvecklade jag min ståndpunkt i principfrågan
sålunda: »Den konstitutionella monarkiens sanna
väsende består, efter min uppfattning, däruti,
att de bestående samhällsförhållandena äro
betryggade emot hvarje mera ingripande förändring,
som icke af båda statsmakterna erkännes såsom en
förbättring. Vår grundlag uttalar fullständigt
denna grundsats i fråga om den allmänna civila och
kriminella lagstiftningen, likasom i fråga om många
andra ämnen, som gjorts beroende af konungens och
riksdagens gemensamma beslut. Men däremot innehåller
grundlagen en afvikelse från samma grundsats i två
viktiga ämnen, då den åt konungen ensam uppdrager den
s. k. ekonomiska lagstiftningsrätten och åt riksdagen
ensam beskattningsrätten. Visserligen tillkomma
icke dessa rättigheter någondera statsmakten så
uteslutande och oinskränkt som man kunde antaga, om
man läser endast de §§ i regeringsformen, i hvilka
dessa rättigheter konstitueras. Ty å ena sidan får
icke konungen så utöfva den ekonomiska lagstiftningen,
att han därmed träder grundlagen eller allmän lag för
nära, likasom han är bunden af de medel, som riksdagen
ställt till hans förfogande. Och å andra sidan får
icke heller beskattningsrätten, så vida därmed förstås
rättigheten att icke blott bevilja nya skatter utan
ock att upphäfva gamla, begagnas af riksdagen i
den utsträckning, att därigenom göres omöjligt att
uppehålla de inrättningar, som af grundlag eller
allmän lag påbjudas eller som af konungen genom
ekonomisk lagstiftning med riksdagens bemyndigande
blifvit införda. Men ehuru således gränser äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
