Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen år 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma till stånd och blifva tillämpad, på hvilken
uppgifna grund de beräknat tullmedlen 500,000
r:dr lägre, än de eljest velat. Traktaten blef
af rikets ständer slutligen godkänd, men beslutet
föregicks af häftiga debatter, som på riddarhuset
upptogo tre dagar. Gripenstedt utvecklade härunder
hela sin lysande vältalighet, och Manderström hade
ett långt, förtjänstfullt anförande. I afseende på
grundlagstolkningen sekunderade äfven jag.
Efteråt har jag hört sägas, att franska traktatens
motståndare hade ansett sig säkra om majoritet inom
riddarhuset och att de tillskrefvo sitt nederlag
förnämligast den omständigheten, att Henning
Hamilton var sjuk och icke kunde leda de taktiska
rörelserna för ändamålet. En splittring hade nämligen
uppstått inom deras led, i det en del ville utan alla
konsiderationer afslå traktaten, men andra bäfvade
tillbaka för ett så våldsamt steg och ville inskränka
sig till att undandraga sig allt godkännande men
ändå göra det möjligt att låta traktaten åtminstone
tills vidare äga bestånd. Denna mening formulerades
af Karl Göran Mörner så, att rikets ständer endast
skulle fastställa traktatens införseltullar intill
slutet af det år, då ny bevillning beslutades. Hade
de, som önskat rent afslag, velat härpå ingå, så
hade de otvifvelaktigt segrat, och jag håller icke
otroligt, att utgången också blifvit sådan, om Hamilton
eller någon annan lyckats uppställa en annan
kontraproposition, som utan att upprifva traktaten
innefattat ett ännu kraftigare misstroendevotum
mot regeringen, än det som var afsedt med Mörners
konstiga och något oklara redaktion. Nu förblefvo
de intransigenta fast vid sin mening, och då, efter
diskussionens slut, landtmarskalken förklarat svaren
på bifall till traktaten öfvervägande, erhöllo de
vid votering om kontrapropositionen några rösters
öfvervikt öfver Mörners förslag. Detta kom sig däraf,
att mängden af traktatens vänner röstade för afslag,
med den riktiga beräkning, att Mörners anhängare
i den slutliga voteringen hellre skulle rösta för
bifall än rent afslag. En sådan taktik kan sägas
hafva vunnit oklandradt burskap i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
