Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1864 och 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla dessa afhandlingar voro skrifna med talang och
sakkännedom samt vägde tungt i den allmänna
diskussionen. De voro ock hållna i en värdig ton med undantag
måhända af Boströms. Om själfva den fråga han ville
besvara, eller om rikets ständer ägde att besluta ett alldeles
nytt representationssätt, kunde ju ganska tänkvärda olika
meningar göra sig gällande; men Boström lät härvid
förleda sig att af halfsanna premisser med obeveklig logisk
konsekvens draga slutsatser, hvilkas orimlighet föll alla i
ögonen och förtog nästan all verkan af hans skrift, hvilken
verkan kunde blifvit ganska stor, om han icke slagit öfver
målet. Sålunda förklarade han, att »den gamla svenska
ståndsrepresentationen är den enda rätta och förnuftiga
folkrepresentationen eller den enda, som svarar mot sitt
begrepp och sitt ändamål, samt därför ock den enda, som
verkligen förtjänar sitt namn». Ett stycke förut i
broschyren hade han sagt, att »från det förnuftiga och rätta, sedan
det en gång blifvit verkligt, kan man naturligtvis icke befria
sig på annat sätt, än att man därvid går orätt eller
oförnuftigt till väga». Och vidare heter det: »Alla andra
representationsformer äro mer eller mindre endast tanklösa och
förnuftslösa tillställningar, hvarigenom vissa medborgare
sättas i tillfälle att med sken af lag och rätt votera och
besluta om rättigheter, som icke ägas af dem själfva, d. v. s.
i tillfälle att (skenbart) lagligen begå uppenbara
rättskränkningar eller brott. En folkförsamling, som konstitueras och
handlar på sådant sätt, är icke stort annat än en (skenbart)
lagligen konstruerad och handlande hop eller församling af
röfvare.»
Boström själf synes icke hafva gjort sig stora
förhoppningar om allmänhetens förmåga att uppfatta hans skrift,
ty i förordet säger han, att »erfarenheten beklagligen lärt
oss, att viljan eller förmågan att grundligt läsa och förstå
en skrift äfvensom klara och rediga begrepp i allmänna
stats- och rättsfrågor icke äro särdeles betydliga hos den
närvarande svenska allmänheten eller ens hos den
närvarande kongl. svenska ministären».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
