Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska frågan (1863-1864)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade därigenom väsentligen varit underlättad. – I motsats
härtill har svenska regeringens politik föranledt, att
hertigdömenas skiljande från Danmark nu icke utan ett
underverk och alldeles oberäkneliga händelser kan förekommas;
och vi stå vid dörren af händelser, som ingen af oss önskat
men hvilkas följder vi snart få vidkännas. Vår ställning
blir därvid så mycket falskare, som, jag vågar säga det,
flertalet af Europas statsmän i öfverensstämmelse med danska
folket, tro oss med flit hafva låtit det komma på den punkt,
där det nu är, för att sedan fiska i grumligt vatten. Det
är ock min öfvertygelse, att de uppoffringar, som vi nu
måste vidkännas, blifva ojämförligt större än de, med hvilka
vi för tre månader sedan skulle kunnat något uträtta.»
Äfven om man icke delar denna Hamiltons
uppfattning, bör man skänka den sin aktning.
Själf är jag ännu af den tro, att Sveriges deltagande
icke skulle afvändt kriget eller gifvit det någon europeisk
karakter, utan att det skulle slutat alldeles på samma sätt,
endast med den skillnad, att vi tillsammans med danskarne
fått stryk, i synnerhet som vår armé vid den tiden så väl i
anseende till utrustning som öfning befann sig i ett mycket
underhaltigt skick. Däremot är det möjligt, att
skandinavismen därigenom skulle slagit djupare rot.
Efter det kriget emellan Danmark och Tyskland blifvit
slutadt, har jag, så godt jag kunnat, sökt försvara svenska
regeringens förhållande, uti ett par anonyma artiklar i
Posttidningen under september 1864, hvarvid jag utgick
därifrån, att Danmark aldrig haft rätt att anse sig säkert om
traktaten, då endast underhandlingar om en sådan varit
å bane och hvarken någon fullmakt att afsluta en sådan
blifvit utfärdad eller Sverige någonsin yttrat sig om
traktatens af Danmark föreslagna ordalydelse. Ingen skulle
väl våga öppna underhandlingar om en sak, om man redan
därigenom; vore förpliktad att gå in på hvad som å
motsidan önskades. Hvad jag kan hafva att förebrå mig, anser
jag icke vara den del jag haft i att kväfva traktaten före
födseln men snarare, att jag icke redan på våren 1863 hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
