Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslag till representationsförändringen (1861-1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter återkomsten från Paris berättade kungen, att han
rådgjort i ämnet med kejsar Napoleon, och denne, som
sympatiserade med Karl XV:s skandinaviska funderingar,
hade rådt honom att låta göra ett liberalt
representationsförslag färdigt men icke framlägga det förrän i något för
den skandinaviska frågan gynnsamt ögonblick, då dennas
lösning kunde underlättas genom den allmänna entusiasm,
som representationsförslaget borde framkalla. Jag kunde
dock icke biträda denna mening utan förklarade, att jag
ansåg representationsfrågan böra behandlas såsom en sak
för sig, oberoende af den skandinaviska, och kunde icke
afstå från att i öfverensstämmelse därmed handla, så framt
konungen icke entledigade mig från mitt ämbete.
I januari 1862 antydde jag för första gången
offentligt mina planer att taga mig an representationsfrågan, uti
svaret till en deputation, som till mig öfverlämnade en
mängd med talrika underskrifter försedda petitioner om en
ny representation. Detta svar, som infördes i Post- och
inrikes tidningar, var af följande lydelse:
»Fäderneslandets behof af ett tidsenligare
representationssätt framstår för mig lika oafvisligt som för eder och
de många, för hvilka I uppträden. Det är min fasta tro,
att en reform, utförd i den riktning, som med framgång
blifvit beträdd icke blott af de med oss närmast besläktade
folken utan af nästan hela det öfriga Europa, skulle
bidraga att göra det svenska folket enigt och starkt samt
medföra mindre vådor än dem, som äro att förvänta af
ståndsrepresentationens bibehållande. Med denna
öfvertygelse skulle jag icke kunna stå till svars för mig själf,
om jag, på den plats jag nu innehar, försummade något
lagligt och hederligt medel, hvarmed jag kunde befrämja
reformens genomförande. Endast i omöjligheten att förmå
någonting uträtta, har jag hittills funnit ett giltigt skäl för
regeringens overksamhet i detta afseende. Jag skulle
öfverskatta vikten af den opinionsyttring I, mina herrar,
frambären, om jag däruti såge ett bevis, att denna
omöjlighet numera upphört. Den är dock ett tidens tecken, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
