Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - År 1860 (Norska frågan m. m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de svenska statsråden. Han uppläste då ett
uttalande, som var på förhand gilladt af de norska
statsråden, af innehåll att oaktadt konungen ansåg
ståthållarfrågan för en rent norsk angelägenhet, hade
han likväl, med hänsyn till svenska riksdagens af
honom redan kända beslut och det svenska statsrådets
till honom enskildt därom ofta yttrade mening, funnit
sig föranlåten att i norskt statsråd vägra sanktion
på stortingets beslut; och då han ansåg syftemålet
med rikets ständers skrifvelse i öfrigt bättre
främjas med ett uppskof, fann han icke anledning
att nu utsätta tid för skrifvelsens föredragning i
sammansatt statsråd.
Jag förklarade, att jag ansåg den högsta vikt
ligga däruppå, att konungen icke uttalade sig för
någotdera rikets åsikt men lät den fritt framställas
af hvartdera statsrådet, hvarefter kungen utan någon
för framtiden bindande motivering kunde fatta sina
beslut; och på denna grund måste jag på det ifrigaste
anhålla, att den mening i det tillämnade diktamen,
hvarigenom ståthållarfrågan förklarades för en rent
norsk angelägenhet, måtte få utgå. Mot att medgifva
detta tycktes konungen starkt stålsatt, och på en
lång stund kommo vi icke ur fläcken. Men då kungen
ännu en gång förklarade, att han icke kunde gå in på
uteslutningen, emedan det vore hans bestämda åsikt,
att frågan var hufvudsakligen norsk, fann jag mig och
sade, att så ansåg jag den äfven, och om Hans Maj:t
endast ville insätta, att frågan vore hufvudsakligen
norsk, så skulle vi icke vidhålla någon anmärkning mot
det ifrågasatta diktamen. Kungen var nu fången i sina
egna ord och medgaf, att detta fick ske. Han insåg
icke hela vidden af det inskjutna ordets betydelse,
men mina kolleger och särskildt Hamilton lyckönskade
mig sedan att genom min fyndighet hafva räddat
situationen, som eljest kunnat blifva högst betänklig.
Innan protokollet justerades, blef det sålunda ändrade
diktamen visadt för Sibbern, som blef ytterst illa
till mods öfver ändringen och bad kungen för all del
öfvertala mig att låta ordet hufvudsakligen utgå,
emedan detta ords tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
