Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - År 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Oskar I:s hälsotillstånd försämrades alltjämt,
och tidigt den 8 juli på morgonen erhöll jag jämte de öfriga
svenska och norska statsråden kallelse att komma upp på
slottet för att afvakta hans sista stund. Vi stannade i
rummet utanför det, där den kungliga familjen var samlad
hos den döende konungen. Genom den öppna dörren hörde
vi tydligt, huru han omkring kl. 8 på morgonen utandades
sina sista suckar med starka ljud, i hvilka man fullkomligt
igenkände hans forna vanliga röst. Under vår väntan
ansattes jag på det ifrigaste af norske statsministern Sibbern
med böner, att jag skulle utverka, att konung Karl vid sitt
uppstigande på tronen icke skulle låta kalla sig den femtonde,
hvilket icke passade in på den norska konungalängden. Jag
svarade, att hans begäran omöjligen kunde villfaras och att
jag knappt fattade, huru den kunde framställas, sedan Norge
lika väl som Sverige haft både en Karl XIII och en Karl
XIV, ehuru hvarken Sverige eller Norge haft 14 konungar
med det namnet. Han förmenade, att Karl XIV i Norge
aldrig kallats Karl XIV utan blott Karl Johan, och med
Karl XIII hade man icke räknat så noga, men att det nu
skulle tagas illa i Norge, om man där kallade kung Karl
för den femtonde. Jag vet icke, om Sibbern någonsin
framställde detta för konungen själf, men tror, att han åtminstone
icke fick något besked efter önskan. Då jag ett par år
senare var i Norge, hörde jag dock, att man där ansåg
kung Karl såsom norsk konung böra kallas Karl den fjärde,
och i en lärobok i historien, som begagnades i statens skolor,
fann jag, att han så benämndes. Detta var den första
känning jag hade af den norska frågan, som icke långt därefter
blef så brännande.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
