Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildandet af 1858 års ministär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
disposition, att jag i H. K. Höghets kärlek till fosterlandet
ägde den säkraste borgen för den politik, som komme att
följas, och att från det ögonblick jag märkte mig icke vara
i besittning af det förtroende, som en rådgifvare borde
åtnjuta, skulle jag icke blifva den minst angelägne att
få draga mig tillbaka. Möjligheten för mig att blifva till
någon nytta berodde likväl väsentligen däraf, att icke många
lika oerfarna statsmän som jag på samma gång inträdde
i konseljen, och då jag var okunnig om så väl det
definitiva beslutet om dess fullständiga sammansättning som
huruvida alla de förutvarande ledamöterna, som voro ämnade
att bibehållas, ville kvarstanna med de nya ifrågasatta
kollegerna, fann jag mig böra uppskjuta att afgifva ett
obetingadt ja, till dess jag härom genom grefve Hamilton
vunnit kännedom.
Jag satte mig härefter i brefväxling med Hamilton och
Ludvig Almqvist, som var chef för civildepartementet, och
fick af dem besked på de utsedda nya kandidaterna, som
utom Manderström och mig till en början skulle utgöras
ensamt af öfverste Magnus Björnstjerna i stället för grefve
Karl Göran Mörner, som anmält sin önskan att få utbyta
statsrådstaburetten emot presidentstolen i kammarrätten.
Krigsministern grefve Nils Gyldenstolpe uppgafs af
Hamilton önska en ministerplats i Paris eller London, och då han
erhöll den, borde han efterträdas af Björnstjerna, som då
skulle lämna rum för Hamilton. Man hade tänkt på
Thulstrup till krigsminister men fått den betänkligheten, att
han kunde anses icke vara en infödd svensk man.
Likaledes försäkrade mig både kronprinsen, i ett nytt bref, och
Hamilton samt Almqvist, att alla, både de gamla och nya,
önskade mitt inträde, hvartill jag då också förklarade mig
beredd. Almqvist emotsåg särskildt med längtan
ministärförändringen, emedan det närvarande tillståndet var hvarken
angenämt eller nyttigt, då vederbörande, som kände den
förestående förändringen, icke hade något intresse för
åstadkommande af den sammanhållning och enhet, hvilka voro
så nödvändiga, då det gällde att gifva riktning åt den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
