Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildandet af 1858 års ministär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han på förhand förklarade icke bindande; dels ock hade
jag aldrig förr tyckt mig hos honom finna någon sympati
för min person, och ännu mindre kunde han känna någon
sympati för mina politiska åsikter, ty offentligen hade jag
aldrig uttalat några sådana och enskildt till honom ej heller.
Hvad han af andra kunde därom inhämtat, borde icke
heller finnas särdeles öfverensstämmande med hans egna åsikter,
sådana jag föreställt mig dessa. Jag ansåg mig emellertid
icke för tillfället behöfva gifva något alldeles bestämdt svar,
ehuru det visserligen blifvit ett nej, om ett ultimatum mig
affordrats. Nu sökte jag endast framhålla de förtjänster
Günther ägde och min tro, att kronprinsen gjorde bäst
uti att tills vidare behålla honom, samt att jag i ingen
händelse vore passande till statsman, såsom saknande både
politiskt mod, bestämda politiska åsikter, tillräckliga insikter
i lagstiftningen och parlamentarisk talang. Härtill genmälte
han, att det vore en inkonsekvens mot hela hans politik
att behålla Günther, och äfven om denne ville foga sig
efter hans vilja, så kunde han icke vara kronprinsen till
nytta, att han nog skulle hålla de sina ryggen fri, och som
han i alla händelser icke tänkte göra mig till numro ett
bland sina rådgifvare, så behöfde jag icke tveka om min
förmåga. Jag fortsatte, att någon mera passande än jag
lätteligen kunde fås, att kronprinsen icke kunde känna
mina politiska åsikter, då jag knappt kände dem själf, och
att jag icke kände hans egna tankar. Af dessa utvecklade
han nu föga men sade: »inga allmänna val», och, i fråga om
domare, framför allt utnämna hederliga, men hellre
medelmåttiga jurister än skickliga rabulister. Häremot förklarade
jag tämligen bestämdt min tro, att bland juristerna skulle
finnas färre rabulister, om under Karl Johans tid mera
rättvisa iakttagits vid befordringar och skickligheten
framdragits. Mina skäl tycktes väcka hans eftertanke, men
samtalet afbröts för denna gång af ett par björnungar, som
framleddes af betjänter för att roa sällskapet.
Riksdagen och statsrevisionen togo närmast därefter
min tid tämligen oafbrutet i anspråk, och ehuru jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
