Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gift man och assessor i Skånska hofrätten (1848-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
placera alla sina fullmakter och hans farhågor
dessutom blifvit något lugnade, erbjöd han mig
slutligen att utan alla villkor få köpa en af
fullmakterna för samma pris, som han själf betalat,
och sålunda blef jag för 50 r:dr r:gs för första
gången riksdagsman såsom representant för friherrliga
ätten Roxendorff.
Jag kan icke säga, att jag vid den tiden fann något
nedsättande i att icke hafva någon annan grund att
åberopa för utöfvande af representantkallet – än ett
köp för femtio kronor. Detta från frihetstiden ärfda
bruk var så vanligt, att ingen fäste sig därvid. Med
den dåvarande grundlagen var det dessutom i visst
afseende nödvändigt för ärendenas behöriga gång. Det
var nämligen stadgadt, att i utskott skulle den af
adelns ledamöter, som satt främst på riddarhuset, vara
ordförande. Vid riddarhusets utskottsval måste därför
alltid tillses, att den, som hade högsta numret,
också var lämplig till ordförande. Men många med högt
nummer, som icke voro vuxna ordförandebefattningen,
kunde dock väl fylla en plats såsom utskottsledamöter,
och för att icke behöfva rata dessa, var det
nödvändigt för elektorerna och de ledande männen att
hafva till sin disposition ett antal fullmakter med
hög nummer att i händelse af behof gifva till den,
som man önskade till ordförande. Det hände därför
till och med, att framstående riksdagsmän af de yngre
ätterna, ehuru capita, icke sutto för egen ätt utan
togo fullmakt af någon grefve eller baron. På detta
sätt lyckades man nästan alltid att få kompetenta
ordförande i utskotten, och den klagan, som ofta
förspordes öfver orimligheten af själfskrifna
ordförande utan afseende på deras lämplighet,
kunde väl vara teoretiskt befogad och innebära en
orättvisa emot de andra ståndens utskottsledamöter
men medförde sällan i tillämpningen någon olägenhet
annat än svårigheter för riddarhuselektorerna.
Vid denna min första riksdag var tillsatt ett
särskildt utskott för brännvinslagstiftningen, däruti
Hartmansdorff var själen, men som för öfrigt ägde
flera framstående ledamöter. Uti detta utskott blef
jag insatt såsom ensam suppleant och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
