Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gift man och assessor i Skånska hofrätten (1848-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»ty jag har ännu icke sett dig där.» Jag svarade,
att jag varit där i mera än två månader, och då jag
på hans ytterligare fråga, hvilken rotel jag hade,
upplyste honom, att det just var den rotel han
tillhörde, blef han mycket flat, men jag tröstade
honom med, att jag varit fullkomligt belåten med
hans tjänstgöring.
Under denna sommar firades ett hofbröllop på Rosendal,
då Carolines morbror, Fredrik Wrangel, gifte sig med
kronprinsessans hoffröken Ulla Sprengtporten. En dag
där, jag minnes icke om det var själfva bröllopsdagen,
tog mig kronprinsen afsides och berättade, att enligt
samma dag inkommen polisrapport, hade den namnkunnige
författaren Almqvist rymt, efter att hafva blifvit
beträdd med förfalskningsbrott och försök till
giftmord för att åtkomma penningar. Almqvist hade
visserligen redan förlorat mina personliga sympatier,
alltsedan han, i egenskap af tillfällig redaktör af
Aftonbladet, gjort sig skyldig till mindre vackra
intriger, men jag hade ändå svårt att tro honom
blottad på all moral, så att jag bad kronprinsen
icke tala om misstankarna, förrän saken var fullt
konstaterad. Men detta försäkrade han den redan
vara och yttrade sin stora glädje öfver att en af
regeringens farligaste fiender sålunda förstört
sig själf.
På sommaren 1852 föddes vår första gosse, som vi
icke fingo behålla mera än något öfver ett år. Vid
jultiden nämnda år genomgick Caroline en tämligen
allvarsam nervfeber, som kvarhöll henne på Vanås,
såsom konvalescent, längre än till hofrättssessionens
början på nyåret. Vid denna tid utgaf jag en liten
afhandling »om den juridiska stilen», i hvilken
jag själf icke var någon mästare, men i syfte att
framhålla dess af allmänheten förbisedda förtjänst
samt också med biafsikt att påvisa några allmänt
brukliga fel, som jag ansåg vidlåda densamma. Ett
och annat häraf har blifvit i viss mån beaktadt, och
särskildt smickrar jag mig med att en till utseendet
liten men till sitt praktiska värde icke obetydande
reform blef på mitt initiativ icke långt därefter
vidtagen genom förbud emot de oerhördt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
