Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordnande gått till ända, jag enhälligt föreslogs
till ett nytt förlängdt. Det var grefve Karl Göran
Mörners rotel jag förestått under juli månad, som
han haft ledig under sommarferierna. Han sökte och
fick nu vidare ledighet till i november; och då
jag förordnades till hans vikarie, ställdes det i
utsikt, att jag skulle få därmed fortfara under hela
riksdagen, som skulle börjas den 15 november, och
under hvilken Mörner ämnade begära tjänstledighet. Han
lämnade mig nu till beredning och föredragning ett
mål, som länge hvilat på hans rotel och på hvilket
man kunde göra eller förlora sin reputation. Det var
ett åtal för förseelser i domareämbetet mot lagman
Rönqvist och en mängd af hans tingsbiträden, begångna
i hans domsaga under en följd af år och uppgående
till ett antal af mera än 200. Hos många hade den
föreställningen gjort sig gällande, att under de
formellt mer eller mindre betydliga ämbetsfelen dolde
sig ett system af egennytta och försnillning, hvarför
allmänna meningen fordrade, att alla de invecklade
frågorna skulle nagelfaras med all möjlig stränghet
och utan alla konsiderationer.
Då jag nu grep mig an med detta mål under rötmånaden,
rådde en förfärlig värme, som för mig blef ännu mera
outhärdlig därigenom, att jag bodde i två mycket små
och mycket låga vindsrum tre trappor upp, tätt under
det glödgade plåttaket i assessor Fredrik Järtas hus
vid Nya Kungsholmsbrogatan. Genom öfveransträngdt
arbete tog min hälsa här snart en allvarsam knack,
som jag icke öfvervann förrän i slutet af året. Jag
spände det oaktadt hela min kraft för att få mitt
stora mål färdigt, ty jag förutsåg, att om jag skulle
lämna det oföredraget, så skulle man anse min sjukdom
endast föreburen såsom ett svepskäl och söka rätta
anledningen i min oförmåga att gå i land med hvad som
ålåg mig. Aldrig kan jag glömma den vänskap, hvarmed
Edvard Carleson, som då var tjänstgörande fiskal i
hofrätten, under denna min ängslan erbjöd sig att
hjälpa mig med den skriftliga sammanfattningen af
åtskilliga svåra punkter i det digra målet, hvilket
jag också slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
