Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med april månads början voro mina sötebrödsdagar
slut, och jag begaf mig till Stockholm på bondkärra
i källossningen öfver Halmstad och uppför den dystra
Nissastigen. I anseende till det dåliga väglaget kom
jag snart så långt efter tiden för beställningen,
att hästarna voro hemgångna, och jag fick på alla
gästgifvargårdar vänta på häst men samtidigt betala
väntpengar, och detta oaktadt jag knappt tog något
nattkvarter. Vädret var dessutom så hvasst, att
skinnet gick af ansiktet. Den nuvarande generationen
kan knappt föreställa sig, huru besvärliga resor
denna tid kunde vara. Sista dagen på denna resa
träffade jag dock på Platen vid Svärdsbro och fick
åka i hans vagn fram till Stockholm.
Där blef jag mottagen af mina vänner med de
hjärtligaste lyckönskningar till min förlofning;
och med berättigad stolthet fick jag hälsa Caroline,
att tant Ulla funnit mig värdig min lycka, i det hon
sade mig, att hon, såsom moder, gärna skulle velat
hafva mig till måg, emedan, om hon varit aldrig
så rik, hon vetat, att jag likväl icke friade för
penningarna, och, om hon varit aldrig så fattig,
hon varit lika viss, att jag ändå skulle taga mig
fram. Det var endast den senare vissheten, som vi
behöfde bibringa oss själfva.
Jag skulle nu varit marskalk på Agnes Geijers bröllop,
som varit utsatt till en af dessa dagar, men fick
i stället bevista hennes fars begrafning. Mer än
40 år efteråt fick jag, vid aftäckandet af Geijers
minnesstod i Upsala, såsom ordförande i den för
dess uppresande valda kommitté, frambära en gärd
af tacksamhet åt hans minne. Hans dotter, som jag
skattade högt, var då redan död, och hennes bror,
min ungdomsvän Knut, hade ej långt efter fadern följt
honom i grafven.
Jag anmälde nu min önskan om adjunktion i Svea hofrätt
och fick därom löfte, så snart ledighet yppades
under sommarvakanserna, och detta inträffade först
mot slutet af juli månad. Under mellantiden gjorde
jag min kopisttjänst, som föreföll obetydlig och föga
intressant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
