Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttalande fick jag i ett bref från Augusta Dardel,
sedermera friherrinnan Ramel, som till åldern midt
emellan Caroline och hennes mor, var lika varm vän
till dem båda.
Hon skref från Schweiz: »Si quelqu’un me demandait:
se trouve-t-il dans ce monde un seul homme que vous
voudriez être? Je répondrais de suite du fond du
coeur: »Oui, il y en a un seul: C’est le baron Louis
de Geer, qui déjà sur cette terre passera sa vie avec
un angel» Voilà la seule félicitation que je puisse
adresser au fiancé de ma chère Caroline, qui, j’en
suis persuadée, en sentira plus la profondeur, que si
je lui en écrivais des pages. Il a su l’apprécier,
la chérir et s’en faire aimer, ce qui est assez me
faire son éloge et m’assurer qu’il est digne d’elle.»
Rörande var ock att af gummorna på Vanåsgodset
blifva förmanad, att jag skulle blifva beskedlig
mot »fröken». Så kallade de Caroline, som var
äldsta barnet, hvaremot hennes syster fick nöja
sig med att heta »Betty». Min svärfar benämndes
»Mannagrefven», äldste sonen »Pågagrefven» och de
yngre »Glyttagrefvarne». Från ett aflägset torp
skickades en dag särskildt bud för att fråga, om
fästmannen hette »Begär» eller »Degär», hvarom man
disputerat. För öfrigt kunde de knappt tro, att han
icke hade egen gård, men antogo, att han åtminstone
ägde »brödfödan». En gammal ryktare tog det blott
för ett dåligt skämt, då Caroline presenterade mig
för honom såsom sin fästman.
Det var mig ett stort nöje att göra bekantskap
med allmogen i denna aflägsna och då ännu på
kommunikationer synnerligen vanlottade trakt. Folket
var där icke allenast förunderligen primitivt i seder
och klädedräkt utan ådagalade också i allmänhet en
obegränsad uppriktighet och mycken naivitet. Jag har
sedan varit i mycken beröring med skånsk allmoge och
alltid i dess umgänge funnit ett stort behag. I öfre
Sverige hörde man stundom uttalas den uppfattningen,
att skåningarne voro dumma, men jag har tvärt om
funnit dem synnerligen intelligenta och ofta beundrat
deras skarpsynthet för allt, som kommer inom deras
synkrets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
