Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidare stockholmsminnen (1843-1845)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårigheterna för städerskan, beslöt han sig likväl
att göra en trappa, men på det denna skulle taga så
liten plats som möjligt, gjordes den utomordentligt
smal och med olika höga trappsteg på hvardera sidan
om en balk i midten, så att man måste börja med rätt
fot för att komma upp. För takets ombyggnad hade
han också en plan, som måste öfvergifvas, nämligen
att till besparing af takrännor konstruera hela
taket till en ränna, lägst i midten. Då klokheten
af att köpa detta hus sattes i fråga, ådagalade han
affärens förträfflighet med en kalkyl, mot hvars
siffror ingen anmärkning kunde göras, om icke emot
den, att utsikten var upptagen till värde af minst
100,000 r:dr. Här lefde han som en filosof och sade
sig icke kunna förstå, att folk i allmänhet tyckte det
vara så svårt att få nog med pengar, då de flesta hade
mera än tillräckligt. Den ena gången man kom dit, var
han sysselsatt med att hugga sin ved, och den andra
att läsa Horatius. Han var en duglig ämbetsman, hade
det bästa hjärta och var klok i allt utom i sin vurm
för uppfinningar, som sällan lyckades. När han var
på Stjernholm, tillbragte han en stor del af tiden i
snickarverkstaden och ville bland annat konstruera en
båt, som skulle gå under vattnet, då han själf skulle
sitta i en påse på seglet; men därmed hade han lika
liten framgång, som då han, för att beräkna, huru stor
yta som behöfdes för en fallskärm, gjorde ett försök
att gifva sig af från öfre våningen med två uppspända
paraplyer, hvilka dock icke märkbart förminskade den
hastighet, hvarmed han föll till marken.
En afton hade han och jag tillbragt tillsammans
vid Skeppsbron hos min svåger Edvard Arfwedsons. Vi
följdes åt ett stycke på väg till våra hem och skildes
vid början af Nya Kungsholmsbrogatan. Morgonen därpå,
då jag skulle gå upp i min expedition och passerade
Gustaf Adolfs torg, kom den officer, som hade vakten,
emot mig och sade: Det var ju ohyggligt, som hände
i går afton. På min fråga hvad det var, svarade han:
Har du icke hört, att Gerhard Lagerstråle blef mördad på Nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
