Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ung man i verken (1841-1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att välja, hvilketdera jag skulle antaga, ty att
antaga båda tillät hvarken tiden eller kassan; och
dessutom kände jag mig här stå vid en skiljoväg för
hela lifvet. Lifligt erinrar jag mig den inre strid
jag nu utkämpade. Jag bodde denna gång i Upsala
hos Gustaf Ugglas, som nu hade hyrt ett litet
hus inuti en trädgård. Han var borta den afton,
då jag sittande i ett öppet fönster fattade mitt
beslut. Alla förståndets beräkningar talade för den
ena, och jag trodde mig — ehuru möjligen alldeles
ogrundadt — endast behöfva utsträcka handen för
att gripa hvad man kallar lyckan. Däremot hade jag
en förkänsla af att jag icke skulle lyckas, om jag
försökte att vinna den andra, så framt jag icke på
något oförklarligt sätt kunde själfständigt bjuda en
hustru en hedrande och oberoende ställning. Denna
gång segrade dock min bättre natur. Jag kunde icke
dölja för mig själf, att ehuru jag icke för denna
sistnämnda hade någon öfverväldigande passion, så
var hon likväl mitt hjärta närmare än den första,
och jag insåg det orätta i att bjuda min hand åt
någon, som jag tyckte mindre om än en annan. Dagen
därpå under hemresan till Stockholm förkunnade
jag därför till mitt något förvånade ressällskap,
att jag vid närmare öfvervägande fann mig icke få
tillräcklig tid för mina göromål att denna sommar
hörsamma den vänliga bjudningen. — I stället for jag
senare till Vermland och hade där mycket roligt. Hela
familjen var högsinnad och mycket intelligent. Där
fanns knappt någon punkt på det vackra stället, vid
hvilket icke något träffande infall var fästadt. Den
lifliga bruksrörelsen, skaror af kommande och farande
gäster, som begagnade den obegränsade vermländska
gästfriheten; societetsspektakel, sjöpartier och dans
gjorde vistelsen glad och angenäm för alla. Jag blef
allt mera betagen men kunde icke komma till några
säkra utsikter, och året därpå blef det slut med allt
hopp, då en rival blef mig föredragen.
Detta var mitt allvarsammaste tycke före det, då
jag träffade den rätta. Senare hade jag visserligen ännu
ett, något mindre häftigt, men med lika liten framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
