Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ung man i verken (1841-1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredvid landtmarskalkens stol, dels för att göra honom
uppmärksam på hvilka ledamöter, som begärde ordet,
och dels för att läsa upp de utskottsbetänkanden,
som föredrogos. Det var icke utan mycken rädsla,
som jag första gången höjde min stämma till en
sådan innanläsning, och, under mitt bemödande att
göra det tydligt och väl, läste jag så långsamt, att
Hartmansdorff sade till riddarhussekreteraren, att
det icke dugde att låta den där nye kanslisten läsa,
ty det tog alltför mycken tid. Efter den läxan öfvade
jag mig att läsa fort och kom däruti slutligen till en
verklig virtuositet. I riddarhussalen studerade jag
ock af nödtvång konsten att stå utan afbrott i fem
à sex timmar i rad. Mellan plena var det ett ändlöst
skrifvande för att delgifva de fyra stånden hvarandras
beslut. Utskottsbetänkandena föredrogos och afgjordes
innan de blifvit tryckta; föredragningslistorna
trycktes aldrig och skrefvos blott i två exemplar,
ett för landtmarskalken och ett som skulle ligga
på bordet i kansliet, där de af adelns ledamöter,
som togo någon närmare kännedom af ärendena, mellan
plena sutto och läste dem. Före afgörandet upplästes
betänkandena i sin helhet, och vid voteringarna höllos
två upprop, då en bänk i sänder trädde inom skranket
kring landtmarskalksbordet, och förteckningen på
alla, som tagit ut pollett men af hvilka vanligen
icke ens fjärdedelen fanns i staden, upplästes två
gånger. Detta drog ut nära halfannan timme, och om
votering begärdes, medan någon bal eller större
supé pågick, var det kanslisternas åliggande att
genast skicka dit en vaktmästare med underrättelse,
då gästerna kunde hinna fram till andra uppropet
och »votera för uniformen», såsom det hette,
enär de ankommande, som till största delen voro
garnisonsofficerare, icke visste, hvarom frågan var,
utan af vederbörande ledare fingo upplysning, om de
borde rösta ja eller nej.
Landtmarskalken, i stor uniform, for alltid i
sjuglasvagn upp till plena, och i riddarhusfarstun
stod en gardesvakt, för hvars befälhafvare hvar
och en, som ville inträda i salen, måste uppvisa sin
pollett. Salen var oeldad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
