Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Upsala skola (1832-1836)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordningen, att hennes födelsedag skulle firas, bland annat med
ett societetsspektakel, men det hörde också till ordningen,
att detta hvarje gång skulle vara en surpris, och vi måste
därför smyga oss till repetitionerna i en flygel, där likväl
värdinnan lät rikligen undfägna oss med nedsända
förfriskningar. Bland mina medspelare var någon gång den
glade och kvicke Jan Adam Cronstedt vid Svea garde,
bekant såsom karikatyrritare, hvilken sedan för dåliga
affärer måste resa till Ryssland, där han genom gifte blef
en rik man. Fröken Hedvig Piper från Engsö och jag
spelade tillsammans sju gånger man och hustru. Hennes
yngsta syster Emilie var kanske min första flamma;
åtminstone fann jag hennes skönhet ojämförlig med allt annat
i världen. Men blygheten hindrade mig att gifva något
slags luft åt mina känslor. Jag var alldeles förstenad i
hennes närvaro.
Man undrade öfver att jag, som var så ytterligt blyg,
då jag skulle spela mig själf, kunde uppträda med så
mycken ledighet och abandon, så snart jag fick spela en
annan. Visserligen kände jag alltid en stor förskräckelse,
innan ridån gick upp, men så snart jag fått höra min egen
röst och fått fram det första ordet, försvann all rädsla,
och jag kom helt och hållet in i rollen.
Äfven i Upsala och Vermland uppträdde jag senare
icke utan framgång i societetsspektakler, ehuru jag där icke
fick mig de bästa rollerna tilldelade. Min största förtjänst
som skådespelare låg måhända däruti, att jag i olikhet med
de flesta amatörer icke gjorde det ringaste anspråk på att
i rollen på samma gång göra något fördelaktigt intryck för
min egen person.
Genom öfningen att spela hade jag i framtiden den
praktiska nytta, att jag såsom offentlig talare kunde
framsäga mina tal så naturligt, att de icke läto såsom upplästa
ur minnet, äfven då detta var fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
