- Project Runeberg -  Minnen /
I:32

(1906) [MARC] Author: Louis Gerard De Geer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Upsala skola (1832-1836)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

yngling med ett varmt hjärta och den rikaste poetiska
begåfning, som hänförde till och med min prosaiska natur,
så att jag samlade hvad han kastade ur pennan och kunde,
då han senare utgaf sina dikter, lämna honom flera stycken,
som han icke själf hade gömt. Åtskilligt af det mest
intagande han diktat skrefs, medan han ännu var i skolan.
Efter min första nattvardsgång skref han, som då var
sjutton år, till mig ett skaldestycke, hvars vackra tillägnan
målade hans egen uppfattning af sig själf sålunda:

»Tag dessa sångens ord från ett alltid brinnande hjärta!
Tag ock mitt hjärta med! Högre jag icke kan ge.
Molniga Hekla lik, hvars inre sjuder i lågor,
medan dess yttre klädt är af evinnerlig snö.
Så äfven jag — mitt lif framvaggas i lugnade böljor.
Dock vid kärlekens röst strängas hela min själ.»


Lifligt erinrar jag mig aftonen efter min första
nattvardsgång, då han och jag tillsammans ströfvade ut på
landet, huru jag blygdes öfver att känna mig så kall i
jämförelse med hans svärmiska glöd. Jag hade tillsammans
med jämnåriga kamrater blifvit beredd till nattvarden af en
bland skolans lärare, Anjou, som sedan en dag blef min
kollega i statsrådet. Han hade icke lagt an på känslan
men gifvit en förträfflig undervisning i den kristliga etiken.

Då jag fyllde sjutton år, hälsade mig Nybom med en
annan dikt, däruti förekom följande strof:

»Kom — för det sanna, rätta, sköna
på holmgång mot en veklig tid.
Hvad jorden icke kan belöna
så lönar oss vårt hjärtas frid.
Vi föddes ej till maklighet:
i bröstet slår odödlighet.»


Jag fann honom dock aldrig i gärning påkalla någon
holmgång mot en veklig tid. Han var nöjd med att få
gifva sina ädla känslor utbrott i ord. Hans poesi var
känslans omedelbara ingifning och gjorde honom bland
annat till en lycklig improvisatör; men som han icke tog
sin konst på fullt allvar och hvarken studerade människan
eller naturen, blef han aldrig hvad han lofvade. Han kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free