Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Linköpings skola (1828-1832)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i biskopsträdgården, då sonen i huset Oskar, som var min
bänkkamrat, alltid anförde det ena partiet och begagnade
åtskilliga fina krigslister för att få fienden att bita i gräset.
Liksom senare i politiska krig på rena allvaret, var jag då
stundom med och stundom mot honom.
Änkegrefvinnan Platen bjöd oss ock någon gång och
visade oss mycken godhet. Hennes man hade hyst
vänskap för min far, och jag minnes ännu, huru hans excellens
riksståthållaren en gång kom för att hälsa på vid Stjernholm,
åkande i en bondvagn. Då han körde upp på gården, höll
han handen för ansiktet för att göra en öfverraskning, och
min far trodde honom först vara en slaktare, som han
väntade från Nyköping.
Ett slags bjudning i Linköping, som jag högt värderade,
var till kamrater på pannkakor. De flesta skolgossarne,
som voro söner till allmoge, präster eller kronobetjäning,
skjutsades med sina föräldrars egna hästar till skolstaden
och medhade på lasset, utom egna kläder och böcker,
jämväl ett förråd af lifsmedel till den mängd, som ansågs
åtgå under hela terminen. Denna förning mottogs af
husvärdinnan, som därmed besörjde kosthållet; och till
matordningen hörde, att en afton i veckan serverades tjocka
mjölpannkakor af en tallriks omkrets. Där värdinnan var
frikostig, gräddades så många, att den inackorderade kunde
bjuda en och annan af sina vänner på den utsökta
läckerheten.
Bland skolans dåvarande alumner funnos, utom oss som
voro fem, flera talrika broderringar. En särdeles kraftig
stam utgjorde bröderna Lindhagen, söner till en fattig
komminister, fördelade i de flesta skolans klasser. Medan
jag satt i fjärde klassen, var min bänk någon tid söndrad
i två partier, som voro så hätska mot hvarandra, att de
som tillhörde det ena icke umgingos med, knappt hälsade på
ledamöterna i det andra. Någon saklig grund fanns icke
för denna partibildning. Allt var personligt. Jag hörde
till det parti, för hvilket min jämnårige kamrat Karl
Lindhagen var chef, och jag följde med hängifvenhet äfven med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
