Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landshöfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1~7
Så satt en gång han på sitt ämbetsrum,
blott han med två hans sekreterare;
han syntes bruten nu, hans läpp var stum,
och tysta voro de.
Han önskat hvila, hvila en sekund
det var för mycket. Salens dörr slogs opp,
han sög en krigare i samma stund,
foljd af en väpnad tropp.
Den ryska härens öfvergeneral
var krigarn, ingen ringare person;
han kom, steg fram och höll helt kort ett tal
med hot i min och ton:
»Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt slut,
oss tillhör landet nu med vapnens rätt;
dock kämpa landets söner som förut
i Sveriges här för det.
Välan, här är er penna, sätt er, skrif
ett kraftigt bud, en maning nu till dem:
att den skall tryggad bli till gods och lif,
som återvänder hem;
men att, om någon brottsligt håller vid
att strida mot sin herre och monark,
hans slägt skall jagas, utan nåd och frid,
ifrån hans gård och mark.
Har ni förstått min mening, ord för ord,
så skrif!» Han slöt med trotsigt välbehag.
Då stod Wibelius vid sitt domarbord,
och der låg Sveriges lag.
Han sänkte tungt sin hand uppå dess perm,
hans blick, på boken fästad, lyste klar:
»Herr general, här ser ni ett beskärm
för dem, ni hotat har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
