Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock, hans kula, den var gjuten,
här var gränsen, här fans döden
se’n han käck och oförtruten
följt armén i alla öden.
Än i går dock blef han funnen
hurtig med tobak i munnen,
som piket hos generalen,
der ett krigsråd hölls i salen.
Nyss på orderna vi läste,
hur, liksom att föra ordet,
en granat kom in och fräste
mellan herrarne kring bordet.
Munter, van att röra bränder,
spottade i styfva händer
och fick grunarn öfver nacken,
flink att skynda ut på backen.
Dörren hann han, klippte sedan
genom förstun ut i rycken,
stod så när på trappan redan,
när granaten sprang i stycken.
Det var Munters bragd den dagen.
Nu så låg den tappre slagen,
dock, till modet än behållen,
sad’ han endast: ’Fan tog bollen’.
Än i dag, när morgon grydde,
höll han qvar af lif en gnista;
ingen klagan, hållning prydde
veteranen i det sista.
’Stackars gubbe, ena armen,
den är borta, hela barmen
full med skärfvor af granaten!’
Munter sad’: ’Han sprack, den saten’.
Sådan slöt han, sådan var han,
karl i början, karl i slutet,
trög i ord, men qvick i faran,
med om saken oafbrutet.
Van att handla, ej att pråla,
van att sakna, van att tåla,
var han man att allt fördraga
allt, ja utom ett – att klaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
