Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänrikens helsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag stod på kampens kulle. Allt var lugnt.
Der vreden rasat nyss, nu rådde friden:
man stred ej mer, man sof der djupt och tungt,
man sof den sömn, som mer ej störs i tiden
och fans en vaken, var det blott en vän,
som hos en vän, som somnat, dröjde än.
Jag hade sökt, jag hade hittat rätt,
jag fatt en visshet, lika svår att sakna:
jag hade sökt bland leden Tigerstedt,
men han fans här, han fans ej bland de vakna.
1 segerns stund, af stridens glädje varm,
han somnat här med genomstungen barm.
Den tappre! Nyss likväl jag honom såg
så ung, så käck, så stark sin stormning våga
och rycka an i omotståndligt tåg
mot höjda svärd och vilda eldgaps låga;
nu låg han stel, på samma drifva sträckt,
der nyss Bulatoffs eldar djerft han släckt.
Dock än med lifvets färg ifrån hans drag
ej prägeln af hans lugna själ försvunnit,
uti hans bleka anlet kunde jag
än se det trygga mod, jag förr der funnit;
jag måste tänka, när jag såg deri:
’Än kommer dag, än är ej allt förbi’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
