Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Gräl, och allt väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittror, som brukade dansa där. Och han hade lofvat
att föra dem till ett ställe i berget där han en gång sett
en huldra. Hon hade varit grönklädd, med långt hår,
gult som kornhalm, och hon hade sett på honom och
lockat så att han så när hade följt henne, om han inte,
i detsamma han sprang sta’, hade fått för sig att hon
säkert var en huldra och sagt ut Jesusnamnet för henne.
Då hon hade slunkit bort och blifvit som ett baktråg.
Och alla bär, som de skulle ha’ plockat, och kattguld
och hvita marmorstenar, som Pelle lofvat dem, och som
fanns bara på ett enda ställe.
Så mycket knot och missnöje. Så jämmerligt sura
miner som syntes oppe i störe denna dag, skulle inte lätt
kunnat upptäckas en så strålande solskensafton.
»Där glor solen in genom fönstret, och gör sig till,
som om den vore så glad och förnäm», fnyste Ingegärd
och slet i hårtestarna, som hon flätade.
»Den ser ut som om den tyckte att vi skulle vara
glada bara för vi ha’ den», puttrade Gertrud och knöt
en förarglig hårdknut på underkjolsbandet med ilskna,
häftiga rörelser.
»Och inte en eldgnista i spiseln», muttrade Elsa. Hon
var klädd och färdig, och stod så godt som midt opp uti
den väldiga spiseln med ett fång stickor, som hon lade
på den ganska försvarligt glimmande glöden.
Elden flammade genast opp, och nu förklarade Elsa
att hon »brände upp sig» fastän där nyss icke funnits
»en gnista eld.»
Det var väl söndag och man skulle väl åtminstone
den dagen få kaffe till skorpor, som man haft med
hemifrån.
»Kom inte stickande med blåmjölk, det säger jag dej»,
sade Angela med formlig grälton till Elsa, som med en
tom träskål gick åt mjölkkammaren till. Angelas långa
silkeslockar hade trasslas sig då hon glömt att vrida
fast dem om papiljotter på kvällen. Hon var så retlig
och otålig, att Viva påstod att det fräste om henne, när
hon spottade på ett finger och nuddade vid henne, som
man gör när man känner om ett strykjärn fräser hett.
»Du är dum! Tarflig är du också», upplyste Angela
Viva, som barbent satt opp underkjolen med nålar
som byxor och sade, att hon var herre i huset och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
