Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 27. Illa ute, i val och kval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
ILLA UTE, I VAL OCH KVAL.
Månke pratade med Gullspira och nåppade gräs till
henne, när han helt oväntadt blef framkallad till
det unga paret, som satt där på gungbrädan.
När han tillfrågades om hade lust att stanna kvar
här i gården, och det för alltid, svarade han först säfligt,
att han för sin del inte hade något häremot. Inte kände
han sig precis glad öfver förslaget heller, bara just som
undersam och lite uppnervänd på invärtes.
Så han sköt upp axlarna, satte händerna i »fickorna»
stirrade ut framför sig och stod där och teg.
Det var nog lite snopet för ungfolket, som ville ta
»tråljen» af honom och väl trodde att han skulle bå’
skrika och skratta i fröjd öfver att vara fri den.
Och så stod han och bara teg och såg betänksam ut.
»Men gosse, vill du int bli stannande», frågade
Kristina förundrad och rent af missnöjd.
Ängslig och förlägen vände sig Månke mot smålanden,
där syskonen åter rensade ogräs. Och med ens visste
han huru han ville ha det.
Tjenligt (rätt) åt Ante och Maglena, om han drog sig
undan dom. Dom skulle få nypa och mässingkamma och
såptvätta lagom härefter!
Så Månke han vände sig emot ungfolket med ett lyckligt,
inmarigt leende och sade att han för sin del tyckte
att de skulle bli storbra att få bli stannande i den här
gården.
Gullspira höll han med sig för att hon icke, lössläppt,
skulle skada ungträd och kryddgårdsland.
Plösligt blef Månke åter betänksam. Han såg ner på
geten med ett undrande, förskrämdt uttryck i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
