Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Arbetsförtjänster och penningfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOLFTE KAPITLET.
ARBETSFÖRTJÄNSTER OCH PENNINGFRÅGOR.
När de återstående barnen nu fortsatte vägen voro
de icke längre så tunga i tankarna. De hade så
mycket märkvärdigt att tala om. Först om den
granna frun, som var så mild i ögonen. Om lakanen
med spetsar, och om röda täcken till småstintornas bäddar talade de, och om den fina goda mat, som små’en
nu skulle få för jämnan.
»Och si ni, de är så riktigt folk dom ha’ kommi
till, så’nt, som mor skulle likat», sade Ante allvarligt.
»Frun hon satt vid korgsängen i går kväll och lät småstintena läsa lill’böna deras, och så sa hon att dom skulle
be Gud bevara syskona, som gick ute, och låta oss alla
bli snällt, godt folk. De tyckte jag om och därför fick
dom bli där.»
»Du hade nog måtte låta dom stanna i storbondgår’n
å, om dom hade velat ha’ småstintorna där, fast folke
där var båd’ sur och elak», sade Anna-Lisa, lite försmädligt.
»Aldrig i världens tider», tog Ante häftigt i, »var så
god du. – Där, som husbond svor så farligt. De kan
komma hvad ondt som hällst öfver en tocken gård, och
de skulle småstintena få li’ af å.»
»Ja», tillade Månke, »och drängarna ute på går’n, som
skulle sätta hästarna för stöttingarna, dom ropa ’tusan
djäflar’ jämt. »
»Hu de är rent farligt», sade Maglena och ryste.
»Så här sa han», fortfor Månke, liksom belåten att få
upprepa det »farliga»: »Ta hit yxfan, så jag får slå i spiksatan i den förbannade stöttingen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
