JEAN
In ensam.
Ja men hon är galen! Ett sådant sätt att dansa! Och folket står
och grinar åt henne bakom dörrarne. Vad säger du om det Kristin?
KRISTIN
Ack det är ju hennes tider nu, och då är hon ju alltid så där
egendomlig. Men vill han komma och dansa med mig nu?
JEAN
Du är väl inte ond på mig att jag mankerade...
KRISTIN
Inte! -Inte för så lite, det vet han nog; och jag vet min plats
också...
JEAN
lägger handen om hennes liv.
Du är en förståndig flicka Kristin och du skulle bli en bra hustru...
FRöKEN
in; obehagligt överraskad; med tvungen skämtsamhet.
Ni är just en charmant kavaljer som springer ifrån er dam.
JEAN
Tvärtom, fröken Julie, som ni ser har jag skyndat uppsöka min övergivna!
FRöKEN
turnerar.
Vet ni att ni dansar som ingen! - Men varför går ni i livré på
helgdagsafton! Tag av det där genast!
JEAN
Då måste jag be fröken avlägsna sig ett ögonblick, för min svarta
rock hänger här...
Går åt höger med en gest.
FRöKEN
Generar han sig för mig? För att byta en rock! Gå in till sig då
och kom tillbaka! Annars kan han stanna så vänder jag ryggen till!
JEAN
Med er tillåtelse min fröken!
Går åt höger; man ser hans arm när han byter rock.
FRöKEN
till Kristin.
Hör Kristin; är Jean din fästman efter han är så förtrolig?
KRISTIN
Fästman? Ja, om man så vill! Vi kallar det så.
FRöKEN
Kallar?
KRISTIN
Nå, fröken har ju själv haft fästman, och...
FRöKEN
Ja vi voro förlovade riktigt...
KRISTIN
Men det blev ju till ingenting ändå...
Jean in i svart bonjour och svart melonhatt.
FRöKEN
Très gentil; monsieur Jean! Très gentil!
JEAN
Vous voulez plaisanter, madame!
FRöKEN
Et vous voulez parler français! Var har ni lärt det?
JEAN
I Schweiz medan jag var sommelier på ett av de största hotellen i
Luzern!
FRöKEN
Men ni ser ju ut som en gentleman i den där redingoten! Charmant!
Sätter sig vid bordet.
JEAN
åh ni smickrar!
FRöKEN
stött
Smickrar honom?
JEAN
Min naturliga blygsamhet förbjuder mig tro, att ni säger veritabla
artigheter åt en sådan som mig, och därför tillät jag mig antaga att
ni överdrev, eller som det kallas smickra!
FRöKEN
Var har ni lärt er att lägga orden så där? Ni måtte ha besökt
teatrarna mycket?
JEAN
även det! Jag har besökt många ställen, jag!
FRöKEN
Men ni är ju född här på trakten?
JEAN
Min far var statkarl hos advokatfiskalen här bredvid, och jag har
nog sett fröken som barn, fastän fröken inte observerat mig!
FRöKEN
Nej, verkligen!
JEAN
Jo, och jag minns särskilt en gång... ja det kan jag inte tala om!
FRöKEN
åhjo! Gör det! Va? Så här undantagsvis!
JEAN
Nej jag kan verkligen inte nu! En annan gång kanske.
FRöKEN
En annan gång är en skälm. är det så farligt nu?
JEAN
Farligt är det inte, men det tar emot! -Se på den då!
Antyder Kristin som har somnat i en stol vid spisen.
FRöKEN
Det var en trevlig fru, det där! Kanske hon snarkar också?
JEAN
Det gör hon inte, men hon talar i sömnen.
FRöKEN
cyniskt
Hur vet ni att hon talar i sömnen.
JEAN
Fräckt
Jag har hört det!
Paus, varunder de betrakta varandra.
FRöKEN
Varför sätter ni er inte ner?
JEAN
Det kan jag inte tillåta mig i er närvaro!
FRöKEN
Men om jag befaller det?
JEAN
Då lyder jag!
FRöKEN
Sitt ner då! - Men vänta! Kan ni ge mig något att dricka först!
JEAN
Jag vet inte vad vi kan ha här i islåren. Jag tror det bara är öl!
FRöKEN
Det är inte bara det; och jag har så enkel smak att jag föredrar
det för vin.
JEAN
tar fram ur islåren en ölbutelj som han drar opp; söker i
skåpet ett glas och en talrik, samt serverar.
Var så artig!
FRöKEN
Tack! Vill ni inte dricka själv?
JEAN
Jag är just ingen ölvän; men om fröken befaller!
FRöKEN
Befaller? - Jag tycker att som artig kavaljer kan ni hålla er dam
sällskap!
JEAN
Det är mycket riktigt anmärkt!
Slår opp en butelj till, tar ett glas.
FRöKEN
Drick min skål nu!
Jean tvekande.
FRöKEN
Jag tror att gamla karlen är blyg!
JEAN
på knä, skämtsamt parodiskt; höjande sitt glas.
Min härskarinnas skål!
FRöKEN
Bravo! - Nu skall ni kyssa min sko, också, så är det riktigt träffat!
Jean tvekande, men därpå djärvt fattande hennes fot som han
kysser lätt.
FRöKEN
Utmärkt! Ni skulle ha blivit aktör!
JEAN
stiger upp.
Detta går inte an längre! fröken; någon skulle kunna komma och se
oss!
FRöKEN
Vad skulle det göra?
JEAN
Att folket pratade! helt enkelt! Och om fröken visste hur deras
tungor gick däruppe nyss, så...
FRöKEN
Vad sade de för slag då? Tala om för mig! -Sitt ner nu!
JEAN
sätter sig
Jag vill inte såra er, men de begagnade uttryck, som kastade
misstankar av den art, att... ja det kan ni fatta själv! Ni är ju
intet barn, och när man ser en dam ensam drickande med en man - låt
vara en domestik - om natten - så...
FRöKEN
Så vad? Och för övrigt äro vi icke ensamna. Kristin är ju här!
JEAN
Sovande!
FRöKEN
Då skall jag väcka henne!
Reser sig.
Kristin! Sover du?
KRISTIN
i sömnen
Bla-bla-bla-bla!
FRöKEN
Kristin! -Den kan sova!
KRISTIN
i sömnen
Grevens stövlar är borstade - sätta på kaffet - straxt, straxt,
straxt - hå hå - pah!
FRöKEN
tar henne i näsan.
Vill du vakna opp!
JEAN
strängt.
Inte störa den som sover!
FRöKEN
skarpt.
Va!
JEAN
Den som har stått vid spisen hela dan kan vara trött när natten
kommer! Och sömnen skall man respektera...
FRöKEN
turnerar.
Det är vackert tänkt, och det hedrar honom -tack för det!
Räcker Jean handen.
Kom nu ut och plocka lite syrener åt mig!
JEAN
Med fröken?
FRöKEN
Med mig!
JEAN
Det går inte an! Absolut inte!
FRöKEN
Jag kan inte fatta era tankar! Skulle det vara möjligt att ni
inbillade er något?
JEAN
Nej inte jag, men folket!
FRöKEN
Vad? Att jag vore verliebt i betjänten?
JEAN
Jag är ingen inbilsk man, men man har sett exempel - och för
folket är intet heligt!
FRöKEN
Han är aristokrat! tror jag!
JEAN
Ja, det är jag!
FRöKEN
Jag stiger ner...
JEAN
Stig inte ner fröken, hör mitt råd! Det är ingen som tror att ni
godvilligt stiger ner; folket kommer alltid säga att ni faller ner!
FRöKEN
Jag har högre tankar om folket än ni! Kom och pröva! - Kom!
Hon ruvar honom med ögonen.
JEAN
Vet ni att ni är underlig!
FRöKEN
Kanske! Men det är ni också! - Allting är underligt för övrigt!
Livet, mänskorna, allt är en smörja som drivs, drivs fram på vattnet,
tills det sjunker, sjunker! Jag har en dröm som återkommer då och då;
och som jag erinrar mig nu -Jag sitter oppklättrad på en pelare och
ser ingen möjlighet att komma ner; jag svindlar när jag ser ner, och
ner måste jag, men jag har inte mod att kasta mig ner; jag kan inte
hålla mig fast och jag längtar att få falla; men jag faller inte; och
ändå får jag ingen ro förr än jag kommer ner! ingen vila förrän jag
kommer ner, ner på marken, och komme jag ner på marken ville jag ner i
jorden... Har ni känt något sådant?
JEAN
Nej! Jag brukar drömma att jag ligger under ett högt träd i en
mörk skog. Jag vill opp, opp i toppen och se mig omkring över det
ljusa landskapet där solen skiner, plundra fågelbot däroppe där
guldäggen ligga. Och jag klättrar och klättrar men stammen är så
tjock, och så slät, och det är så långt till första grenen. Men jag
vet att nådde jag bara första grenen skulle jag gå i toppen som på en
stege. ännu har jag inte nått den, men jag skall nå den, om det bara
så skall bli i drömmen!
FRöKEN
Här står jag och pratar om drömmar med er. Kom nu! Bara ut i
parken!
Hon bjuder honom armen, och de gå.
JEAN
Vi ska sova på nio midsommarblomster i natt, så bli vi
sanndrömmade! fröken!
Fröken och Jean vända i dörren. Jean håller handen för ena ögat.
FRöKEN
Får jag se vad ni fått i ögat!
JEAN
åh det är ingenting - bara ett smolk - och det går straxt över.
FRöKEN
Det var min klänningsarm som skrubbade er; sitt ner nu så ska jag
hjälpa er!
Tar honom i armen och sätter honom; fattar hans huvud och lutar
det bakåt; med snibben av näsduken söker hon få ut smolket
Sitt still nu; alldeles still!-
Slår honom över handen.
Så! vill han lyda! -Jag tror han darrar stora, starka karlen!-
Känner på hans överarm
Med sådana armar!
JEAN
varnande.
Fröken Julie!
Kristin har vaknat, går sömndrucken till höger att lägga sig.
FRöKEN
Ja, monsieur Jean.
JEAN
Attention! Je ne suis qu'un homme!
FRöKEN
Vill han sitta stilla! -Så där! Nu är det borta! Kyss min hand,
och tacka mig!
JEAN
stiger upp.
Fröken Julie! Hör på mig! - Nu har Kristin gått och lagt sig!
-Vill ni höra på mig!
FRöKEN
Kyss min hand först!
JEAN
Hör på mig!
FRöKEN
Kyss min hand först!
JEAN
Ja, men skyll er själv!
FRöKEN
För vad?
JEAN
För vad? är ni ett barn vid tjugofem år? Vet ni inte att det är
farligt leka med elden?
FRöKEN
Inte för mig; jag är assurerad!
JEAN
djärvt.
Nej, det är ni inte! Och om ni är det, så finns det eldfarlig
inrättning i grannskapet!
FRöKEN
Det skulle vara ni?
JEAN
Ja! Inte därför att det är jag, utan därför att jag är en ung man -
FRöKEN
Med fördelaktigt utseende -vilken otrolig inbilskhet! En Don Juan
kanske! Eller en Josef! Jag tror min själ att han är en Josef!
JEAN
Tror ni?
FRöKEN
Jag fruktar nästan!
Jean djärvt fram och vill ta henne om livet för att kyssa
henne.
FRöKEN
slår honom en örfil.
Hut!
JEAN
är det allvar eller skämt?
FRöKEN
Allvar!
JEAN
Då var det också allvar nyss! Ni leker alldeles för allvarsamt och
det är det farliga! Nu är jag trött på leken, och ber om ursäkt att
jag återgår till mitt arbete! Greven skall ha sina stövlar i tid och
midnatten är längesen förbi!
FRöKEN
Ställ bort stövlarna!
JEAN
Nej! Det är min tjänst, som jag är skyldig göra, men jag har
aldrig åtagit mig att vara er lekkamrat, och jag kan aldrig bli, ty
jag håller mig för god till det.
FRöKEN
Ni är stolt!
JEAN
I vissa fall; i andra fall inte!
FRöKEN
Har ni älskat någonsin?
JEAN
Vi begagna inte det ordet, men jag har hållit av många flickor,
och en gång har jag varit sjuk av att jag icke kunde få den jag ville
ha: sjuk ser ni som prinsarna i Tusen och en Natt! som inte kunde äta
eller dricka av bara kärlek!
FRöKEN
Vem var det?
Jean tiger.
FRöKEN
Vem var det?
JEAN
Det kan ni inte tvinga mig att säga
FRöKEN
Om jag ber er som en jämlike, ber en - vän! Vem var det?
JEAN
Det var ni!
FRöKEN
Sätter sig
Så kostligt!
JEAN
Ja, om ni så vill! Det var löjligt! -Ser ni det var den historien
jag inte ville berätta nyss, men nu ska jag förtälja den!
Vet ni hur världen ser ut därnerifrån - det vet ni inte! Som hökar
och falkar, dom man sällan får se på ryggen för att de mest svävar
däroppe! Jag levde i statstugan med sju syskon, och en gris ute på
gråa åkern, där det inte växte ett träd! Men ifrån fönstren såg jag
grevens parkmur med äppelträden ovanför. Det var paradisets lustgård;
och där stodo många onda änglar med brinnande svärd och bevakade
den. Men icke desto mindre hittade jag och andra pojkar vägen till
livsens träd - nu föraktar ni mig -
FRöKEN
Ah! Stjäla äpplen gör ju alla pojkar!
JEAN
Det kan ni säga nu, men ni föraktar mig i alla fall! Likagott! En
gång kom jag in i lustgården med min mor för att rensa
löksängarne. Bredvid trädgårdslanden stod en turkisk paviljong i
skuggan av jasminer och överväxt med kaprifolium. Jag visste inte vad
den kunde brukas till, men jag hade aldrig sett en så vacker
byggnad. Folk gick där in och kom ut igen, och en dag stod dörren
lämnad öppen. Jag smög dit och såg väggarne klädda med tavlor av
kungar och kejsare, och det var röda gardiner för fönstren med fransar
på - nu förstår ni vad jag menar. Jag ---
bryter en syrenblomma och håller under näsan på Fröken
Jag hade aldrig varit inne i slottet, aldrig sett annat än kyrkan
- men det här var vackrare; och hur mina tankar lupo, så gingo de
alltid tillbaka - dit. Och så småningom uppstod en längtan att en gång
erfara hela behaget av - enfin, jag smög därin, såg och beundrade. Men
då kommer det någon! Det fanns bara en utgång för herrskapsfolk, men
för mig fanns det en till, och jag hade inte annat än att välja den!
Fröken som tagit syrenen, låter den falla på bordet.
Därpå satte jag till att springa, störtade igenom en hallonhäck,
rusade över ett jordgubbsland, och kom opp på rosenterrassen. Där fick
jag se en skär klänning och ett par vita strumpor - det var ni. Jag
lade mig ner under en ogräshög, under kan ni tänka er, under tistlar
som stuckos, och våt jord som luktade illa; och jag såg på er när ni
gick i rosorna, och jag tänkte: om det är sant att en rövare kan komma
in i himmeln och bli med änglarne, så är det underligt att inte ett
statbarn här på Guds jord kan komma in i slottsparken och leka med
grevens dotter!
FRöKEN
elegiskt.
Tror ni att alla fattiga barn haft samma tankar som ni i detta
fall?
JEAN
först tvekande, sedan övertygande.
Om alla fattiga - ja - naturligtvis! Naturligtvis!
FRöKEN
Det måtte vara en gränslös olycka att vara fattig!
JEAN
med djup smärta, starkt chargerat.
åh, fröken Julie! åh! - En hund kan få ligga i grevinnans soffa, en
häst kan bli smekt på nosen av en frökenhand, men en dräng
turnerar
-jaja, det finns stoff hos en och annan, så att han svingar sig
opp i världen, men hur ofta är det! - Emellertid, vet ni vad jag så
gjorde! - Jag sprang ner i kvarnbäcken med kläderna på; blev uppdragen
och fick stryk. Men nästa söndag, när far och alla i huset foro bort
till mormors, så lagade jag så att jag blev hemma. Och så tvättade jag
mig med såpa och varmt vatten, tog på mina bästa kläder och gick till
kyrkan, där jag skulle få se er! Jag såg er och jag gick hem besluten
att dö; men jag ville dö vackert och behagligt utan smärta. Och då
erinrade jag mig att det var farligt sova under en fläderbuske. Vi
hade en stor en som just stod i blom. Den skattade jag på allt vad den
ägde, och så bäddade jag i havrelåren. Har ni märkt hur glatt havre
är; mjuk för handen som mänskohud --- emellertid slog jag igen locket
och blundade; somnade in och väcktes verkligen mycket sjuk. Men jag
dog inte som ni kan se.
Vad jag ville - det vet jag inte! Er fanns ju intet hopp att vinna
- men ni var ett tecken på hur hopplöst det var att komma upp ur den
krets där jag var född.
FRöKEN
Ni berättar charmant, vet ni. Har ni gått i skola?
JEAN
Litet; men jag har läst mycket romaner och gått på
teatrarna. Dessutom har jag hört fint folk tala, och där har jag lärt
mest!
FRöKEN
Står ni och lyssnar på vad vi säger!
JEAN
Ja visst! Och jag har hört mycket jag! när jag suttit på
kuskbocken eller rott båten! En gång hörde jag fröken Julie och en
väninna...
FRöKEN
åh! -Vad hörde ni då för slag?
JEAN
Jaha, det vore inte så gott att säga; men nog blev jag lite
förvånad, och inte förstod jag varifrån ni lärt alla ord. Kanske i
botten det inte är så stor skillnad som man tror mellan mänskor och
mänskor!
FRöKEN
åh skäms! Inte lever vi som ni när vi äro fästfolk.
JEAN
fixerar henne.
är det säkert det? -Ja det är inte värt att fröken gör sig oskyldig...
FRöKEN
Det var en usling, som jag skänkte min kärlek!
JEAN
Det säger ni alltid - efteråt!
FRöKEN
Alltid?
JEAN
Jag tror alltid, efter som jag har hört uttrycket flera gånger
förut vid enahanda tillfälle.
FRöKEN
Vad för tillfälle?
JEAN
Som ifrågavarande! Sista gången ---
FRöKEN
stiger upp.
Tyst! Jag vill inte höra mer!
JEAN
Det ville inte hon heller - det är märkvärdigt! Nå, då ber jag att
få gå och lägga mig!
FRöKEN
blitt.
Gå och lägga sig på midsommarnatten!
JEAN
Ja! Att dansa med packet däroppe roar mig verkligen inte!
FRöKEN
Tag nyckeln till båten och ro mig ut på sjön; jag vill se
soluppgången!
JEAN
är det klokt?
FRöKEN
Det låter som om ni skulle vara rädd om ert rykte!
JEAN
Varför inte? Jag vill ogärna bli löjlig, ogärna bli bortkörd utan
betyg när jag skall etablera mig, och jag tycker jag har en viss
skyldighet mot Kristin.
FRöKEN
Jaså det är Kristin nu ---
JEAN
Ja, men det är även ni - Lyd mitt råd, och gå opp och lägg er!
FRöKEN
Ska jag lyda er?
JEAN
För en gång; för er egen skull! Jag ber er! Natten är framskriden,
sömnen gör drucken, och huvut blir hett! Gå och lägg er! För övrigt -
om jag inte hör orätt - kommer folket hitåt för att söka mig! Och
finner man oss här, är ni förlorad!
Kören nalkas sjungande:
Det kommo två fruar från skogen
Tridiridi-ralla tridiridi-ra.
Den ena var våt om foten
Tridiridi-ralla-la.De talte om hundra riksdaler
Tridiridi-ralla-tridiridi-ra.
Men ägde knappast en daler
Tridiridi-ralla-la.Och kransen jag dig skänker
Tridiridiralla-tridiri-ra.
En annan jag påtänker
Tridiridi-ralla-la!
FRöKEN
Jag känner folket och jag älskar det, liksom de hålla av mig! Låt
dem komma, skall ni se!
JEAN
Nej, fröken Julie, de älska er icke. De ta er mat, men de spotta
efter den! Tro mig! Hör på dem, hör på dem bara vad de sjunger! - Nej
hör inte på dem!
FRöKEN
lyss.
Vad sjunger de?
JEAN
Det är en nidvisa! Om er och om mig!
FRöKEN
Infamt! åh, fy! Och så lömskt! -
JEAN
Packet är alltid fegt! Och i den striden kan man endast fly! -
FRöKEN
Fly? Men vart? Ut kommer vi inte! Och till Kristin kan vi inte gå!
JEAN
Så! In till mig då? Nöden har ingen lag; och på mig kan ni lita,
ty jag är er verkliga, uppriktiga och vördnadsfulla vän!
FRöKEN
Men tänk! - tänk om man söker er där?
JEAN
Jag riglar dörrn, och vill man bryta sig in, så skjuter jag! - Kom!
På knä.
Kom!
FRöKEN
betydelsefullt.
Lovar ni mig ---
JEAN
Jag svär!
Fröken ut hastigt till höger. Jean häftigt efter.
