Jag går bland nöt
i Vaktelmora löt,
där brakved blommar hvitt emellan videspröt.
Jag går i tallmon,
en stackars vallhjon.
Men bädd är strå, min spis är vattugröt.
Jag hör en lur
och vrålet av en tjur
åt Fröjdeskulla till, långt bortom fjällets mur.
Jag vet hvem betar
på skogens vretar
och älvens brädd sin faders kreatur.
Jag går med fän
bland Vaktelmora trän,
och mina sommarår gå snabbt och snarligt hän.
Kom, vackra kulla
från Fröjdeskulla,
och sitt förrn dess en stund på mina knän!
